Tony växte upp i Viptorp och under vårt möte framgår det lika snabbt som tydligt att han satsade mer krut på idrotten än på skolan.
– Jo det var mycket idrott, jag spelade lite handboll, var hockeymålvakt i Linden och började spelade fotboll i Tunafors, säger Tony som blev AIK:are redan som knodd.
– Det började med att jag gillade AIK:s målvakt Pelle Lindbergh och först var det mest hockey, men på senare år är fotbollen som är viktigast. Jag åker upp till Stockholm och ser matcher så ofta jag kan, annars blir det på tv, säger Tony som tar emot i AIK-tröja - förstås.
Vad är tjusningen med Gnaget?
– Jag gillar draget kring klubben, vi är ett gäng i Eskilstuna Gnagare som brukar arrangera bussresor till matcherna.
I vuxen ålder spelade Tony A-lagsfotboll i Verdandi och senare Södra FF.
– Vi låg i gamla division två med Verdandi och gick till åttondelsfinal i svenska cupen ett år, säger Tony och räknar upp en handfull gamla storspelare som var med i laget.
Tony var forward - en målfarlig sådan som var rätt het på plan om inte undertecknad missminner sig.
– Det sägs att jag hade vassa armbågar och var rätt tjurig, det kanske stämmer. Det blev en och annan utvisning också vill jag minnas, säger Tony när jag för frågan på tal.
– Men har man vinnarskalle så har man, tillägger han.
Efter grundskolan fick vår jubilar jobb på BPA och kort senare blev han springpojke på Eskilstuna-Kuriren.
– Tillsammans med bland andra Fredrik Lindström, upplyser Tony som sedermera blev typograf på tidningen och kvar i tio år.
– Väldigt roliga år, men det var svårt att kombinera med fotbollen, förklarar han.
Yrkeslivet fortsatte med ett runt tio år på Rona Plast, ungefär lika många på EBÖ Gjuteri innan det blev sju år på som industrisanerare.
– I dag jobbar jag som tekniker och servar centraldammsugare på fabriker runt om i hela Sverige. Just nu är jag i Rosersberg, vi jobbar länge måndag-torsdag och är lediga på fredagarna.
Blivande frun Anna träffade Tony i Råbergstorp och de har i dag varit ihop i 23 år och gifta i 20.
– Vi var grannar i Råbergstorp och umgicks en del innan vi blev ett par. Anna fick dra ett tungt lass när jag spelade fotboll och alla våra fem barn var hemma, konstaterar Tony.
När det blir tid över fixar och snickrar Tony på huset, umgås med barnbarnen och tar hand om husets alla djur.
– Jag är en lugn och hemkär man i dag. Folk brukar säga att jag är snabb i käften, säger Tony när han försöker beskriva sig själv.
Hur känner du inför 50-årsdagen?
– Ingenting särskilt, det var betydligt värre att fylla 30, då kände jag mig gammal. Nu känner jag mig inte som 50 år och jag tror inte jag uppför mig som en 50-åring heller.
Vi går ut ur huset för fotografering och ett helt koppel av hundar och katter följer husse hack i häl.
– Vi har bott här i två omgångar och trivs jättebra här på landet, intygar Tony.
Trevlig kille och inte alls lika tjurig som på plan, tänker jag i bilen på väg hem mot civilisationen.