Redan innan vi knackar på hos familjen Lundstedt i Hällby vet vi att det är Brynäs och AIK som gäller för åtminstone någon i huset – lagnamnen står skrivna i sten i trädgården och ett fotografi med en hockeylirare i Brynäsmundering står på ett bord på altanen.
– Jo det är mina lag, men sonen Rasmus har också ärvt dem. Han bor nära här så vi ser många matcher ihop, säger Torbjörn när han öppnar dörren.
Inne i lägenheten står ett gäng viner med Elvis på etiketten och på hyllan ovanför syns ett 20-tal pokaler.
– Elvis har jag gillat sedan ungdomsåren och jag har de flesta av hans skivor – pokalerna är från Hällbys 90-tjejer som jag tränade under många år tillsammans med Roland Heimann. Ett riktigt bra lag som vann många cuper runt om i landet, säger Torbjörn som hade dottern Stina i laget.
Inför åttonde och sista året i grundskolan fick Torbjörn välja teoretisk eller praktisk inriktning och det blev det senare.
– En och en halv dag i veckan praktiserade jag på Statt och efter skolan började jag som lärling. Jag hade 375 kronor i månaden första tiden, men det var bra pengar för en 14-åring.
Efter två år som lärling kom en man från Stockholm som skulle testa Torbjörns kunskaper i kockyrket.
– Jag fick bland annat pochera ägg, göra en Sjötunga Walewska och fylld kalvschnitzel, jag klarade provet och sedan var jag kock. Under de där fem åren på Statt lärde jag mig allt - en tuff, men väldigt bra skola. På den tiden lagade vi mat på ungefär samma sätt som Per Moberg gör på tv nu. Fast vi hade kockmössor på oss, säger Torbjörn och skrattar.
Efter åren på Statt följde anställningar på bland annat Metropol, Sundbyholms slott, Diners i Västerås, Vilsta Herrgård, Pilkrog och Eskilstuna Golfklubb – och allt som oftast var vår jubilar kökschef.
– Under några år på 70-talet drev jag Restaurang Norrland, en cateringfirma i Nyfors, säger Torbjörn som 1989 började arbeta som kökschef på Tunagården.
– Jag hade tänkt mig en sommar där, men jag blev kvar i 23 år innan jag gick i pension när jag fyllde 64 för ett år sedan.
Varför slutade du?
– Jag tröttnade på byråkratin inom Vuxenförvaltningen, de sista åren var allt så styrt uppifrån och man fick inte laga mat efter eget huvud. Grejen med yrket är att vara lite av konstnär och när det försvann var det inte roligt längre. Jag rekommenderar ingen ungdom som vill bli framgångsrik kock att börja inom Vuxenförvaltningen.
Vad var det bästa med kockyrket?
– Det var bra kamratskap och en hel del party, i alla fall i yngre år.
Under sin tidiga sejour på Statt fick Torbjörn ihop det med kallskänkan Christina vilket resulterade i giftermål och döttrarna Katarina och Ninni.
– Efter skilsmässan var jag ungkarl i ett par år innan jag jobbade extra på Statt och mötte Annette – även hon kallskänka, säger Torbjörn och ler åt sammanträffandet.
– Förr var det mycket personal på Statt och väldigt många som blev ihop på jobbet, försäkrar han.
Även Annette och Torbjörns kärlek resulterade i två barn – Rasmus och Stina – och två av barnen huserar inom restaurangbranschen i dag.
– Min mamma Aina ägde och drev Residens på Kungsplan i 30 år så det där med köksjobb ligger väl lite i släkten, konstaterar Torbjörn.
Tidigare har vår jubilar haft rejäla fester när han fyllt jämnt, men den här gången hoppar han över firandet.
– Jag är för gamma för party och åker till dottern i Sälen i stället.
För gammal – jag tycker du verkar som unga grabben!
– Ja i huvudet känns det nog så, men i kroppen är jag definitivt 65...