– Jag tycker man borde prata mer om de psykosociala och mentala delarna som diabetes innebär.
Det säger Cajsa Lindberg, född och uppvuxen i Slagsta, Eskilstuna. I dag bor hon i Köpenhamn och studerar till hösten på Copenhagen Business School – men har den gångna veckan varit hemma och hälsat på.
Cajsa har själv känt sig ensam i sin kroniska sjukdom – som hon inte tror att hon under sin livstid får uppleva bot för, däremot vaccin emot och ännu fler tekniska hjälpmedel för – ända sedan hon fick diagnosen den 15 augusti 2002 när hon var 13 år.
– Det är först nu när jag börjat engagera mig i Ung Diabetes (se faktaruta nedan) som jag känner att jag fått nya kontakter och nya vänner som precis vet vad det handlar om. För mig är engagemanget ett sätt att använda min sjukdom till något positivt.
– Kul och bra i sammanhanget är att alldeles nyligen började en lite rolig grej cirkulera på nätet; en ung tjej som har diabetes och som ställde upp i en skönhetstävling i USA hade sin insulinpump tydlig under tävlingen, sen började hon lägga ut bilder på sin pump och uppmanade andra personer med diabetes i världen göra detsamma under; #showmeyourpump.
Cajsa vill också pusha sig själv, utmana och inspirera andra genom den halvmara hon tränar för och planerar springa i september.
Diabetes typ 1 innebär inte bara nålstick 6-8 ggr per dag för att injicera insulin och stick i fingret minst lika många gånger för att kolla att blodsockret ligger som det ska, utan planering och åter planering för att hålla sjukdomen i schack. Mängden mat och mängden insulin måste hela tiden balanseras. Du får inte bli för "låg" och heller inte bli för "hög".
Hur ofta blir du låg?
– Det är olika i perioder. Då kan det i bland vara tre gånger per dag, ibland en gång per dag. Oftast sker det ett par gånger i veckan. Det har hänt att jag behövt hjälp för att få i mig mat när lågt blodsocker plötslig "träffar en".
Vad äter du då?
– Druvsocker, juice, choklad, men man får inte äta för mycket då får man lätt rekyler och hamnar sen för högt i stället. Det är en balansgång hela tiden.
Hög då?
– När jag fick min diagnos hade jag 30.3 mmol/L i blodsocker, det var förstås väldigt högt. Jag hade rasat 15 kg i vikt på kort tid, druckit mängder av vatten, kissat mycket innan mamma och pappa tog mig till sjukhuset. Jag har haft hög blodsocker många gånger efter det.
Högt blodsocker kan personer med diabetes få av många olika anledningar (se faktaruta). Stress bland annat. Adrenalin höjer blodsockret.
– Jag har märkt adrenalinpåslaget inför en tenta, ett föredrag, fortsätter Cajsa. Många som idrottar hamnar också högt i nervösa tävlingssammanhang.
Hur kändes det när du fick diagnosen?
– Jag fick en chock och blev överväldigad.
Så är det för många unga, menar Cajsa. Är man tonåring vill man "passa in" och det är jobbigt att inte riktigt kunna det.
– Många unga med diabetes blir osäkra på sig själva. Samtidigt blir man väldigt medveten om den egna kroppen och blir extremt ansvarstagande/kontrollerande. Man kan lätt bli väldigt fokuserad vid mat. Många unga tjejer med diabetes får ätstörningar, använder sin diabetes (tillåter sig att ligga för högt) för att gå ned i vikt. Det är väldigt farligt.
Men alla har inte pump?
– Nej, men många. Jag fick min 2006 och det har mest inneburit fördelar, men även vissa nackdelar. Man är trots allt kopplad till en liten maskin 24 timmar om dygnet. Jag kan visserligen koppla bort den korta stunder om man ska bada eller så.
– Det bästa är att man nu bara behöver sticka sig var tredje dag – när man byter nål till pumpen – i stället för åtta gånger per dag som jag gjorde tidigare med insulinpenna.
Cajsa har ytterligare en apparat inkopplad i kroppen, en som mäter blodsockret och ger en kontinuerlig kurva hur hon ligger till och varnar om hon blir för hög eller låg.
Hur känner du inför din sjukdom nu när du fyller 25?
– Jag försöker tänka på att det är hälsosamt att leva som en person med diabetes.
Som engagerad i Ung Diabetes känner Cajsa även att hon får chans att bidra med sina erfarenheter och kan hjälpa och stödja fler ungdomar i liknande situationer som sin egen.
– Jag märker bland de många unga jag träffar att de får kämpa lite hårdare för att få leva ett normalt liv, men samtidigt känner de sig starka och känner stor empati för andra som har det svårt med olika sjukdomar.
NÄSTA VECKA:
Läs mer om vad Ung Diabetes gör och hur andra ungdomar i Europa och övriga världen lever med sin diabetes.