Att sitta som ordförande så lång tid är en bedrift!
– Ja, kanske. Det är väl inte som en hobby precis, för uppdraget tar mer tid och kraft än så. Men jag tycker det är en viktig uppgift och det är ett problem i dag att hitta yngre som vill ta över.
Karl-Eric nämner att han gjort ett avbrott på tre år som styrelseordförande, så totalt har han varit det 28 år av de 31 åren sen han blev invald 1984.
I EIK började Karl-Eric tidigare än så, som engagerad förälder när tvillingdöttrarna Helena och Monica (45 år fyllda i år) började åka skridskor i början av 1980-talet. Det var under Tomas Gustafsons glansdagar, så kanske var det han som inspirerade. För på den tiden var det runt 150 barn på startlinjen i var och varannan åldersgrupp när det arrangerades tävlingar på Isstadion.
Innan dess hade Karl-Eric Liberg spelat fotboll i Östermalm, ÖIS. Pappa Åke var målvakt i laget, sonen tog efter liksom brorsan Sten-Åke.
– Jag minns faktiskt ännu min premiärmatch som 16- åring när jag vaktade buren för ÖIS som då låg i division IV. Det var 1961 mot Nyköping på Folkungavallen och vi vann med 4-3, fortsätter Karl-Eric, eller Kalle som de flesta kallar honom.
Det blev ett antal år inom fotbollen, även några år i Skogstorps GoIF, men sen tog döttrarnas idrottande över och styrelseengagemanget i EIK. En stor grej under åren som ordförande Liberg nämner är att han lockade tillbaka Tomas Gustafson från Pollux i Västerås 1985 – som han tävlade för ett tag – till Eskilstuna och moderklubben i gen.
– Jag fick lite kritik för det då. Det sades; "han kostar ju bara en massa pengar."
Men sen blev det annat ljud i skällan efter Tomas nästa OS-guld 1988 i Calgary. Karl-Eric och Tomas har fortfarande kontakt.
Hur har ni det i föreningen i dag?
– Skridstor är inte alls lika stort längre. Nu är det konståkningen som är störst. Vi fick till exempel en svensk mästare i föreningen i år genom tränarens son, Ondrej Spiegl.
– Sen har vi en stor grupp motionscyklister, runt 180 ungefär som är väldigt aktiva.
Så är du engagerad i Vilsta Marknad också?
– Ja, den arrangerade vi för 19:e året den gångna helgen. De första tio åren hade vi marknad i Sundbyholm i stället. Min fru Barbro är också med mycket, hon sköter allt med bokningar, ritar upp var alla ska stå under marknadsdagarna och allt annat runt om kring.
Hur ser fritiden ut?
– Vi tycker mycket om att resa, försöker åka två-tre gånger per år ungefär nu när vi är pensionärer. Mallorca är ett favoritställe och i Thailand har vi varit många gånger.
Krämpor?
– Jag har problem med höfterna och ont när jag går. En är opererad, men fick en svår infektion i det benet efter det och nu krånglar det igen. Har också haft diskbråck och 14 dagar efter att jag gått i pension som 61-åring ramlade jag ner – 2,5 meter från ett tak – när jag skulle hjälpa en dotter lägga om det. Båda axlarna gick sönder, mjukdelarna runt, något jag lider av än i dag.
Men Karl-Erik är ändå glad, pigg och tacksam för att han inte mår sämre än han gör.
Eget idrottande nu?
– Nej, inte mycket. Kroppen säger i från, även om jag skulle behöva. Men jag är allmänt idrottsintresserad och följer idrotten i stan så gott jag kan.