Det berättar CG Hjelm, Guifs nuvarande ordförande, som träffat Birgith regelbundet de senaste tio åren.
Birgith blev Guifs första och hittills enda kvinnliga ordförande som 29-åring och på senare år var hon hedersordförande i Guif. Och innan hälsan sa ifrån syntes hon alltid i Sporthallen på Guifs hemmamatcher. Hennes röda basker var hennes signum.
– Birgith hade diabetes, hon amputerade ena benet förra sommaren, berättar CG Hjelm.
– Det läkte bra och hon fick en protes. Men för en tid sedan fick hon även lov att amputera det andra benet och har varit inlagd på sjukhus till och från sedan dess. Efter den amputationen läkte inte såret och så fick hon en infektion.
CG Hjelm berättar att han hälsade på Birgith så sent som i lördags eftermiddag.
– Vi satt och pratade handbollsminnen och bläddrade i gamla böcker. Birgith var en av Guifs största profiler, en väldigt stark kvinna som alltid var positiv, vågade säga vad hon tyckte, ville vara med och påverka och alltid hade ett gott ord över eller uppmuntran i form av ett stipendium till den i föreningen som behövde det som allra mest. Inte bara de som presterade i toppen.
– Hon måste ha avlidit natten mellan lördag och söndag, fortsätter CG Hjelm.
Birgith Kilhström föddes i Gunnibo församling i Västmanland och bodde sina sista år i livet på Stenkvistavägen i Eskilstuna, högst upp på nionde våningen.
Som ung representerade hon Sverige i både handboll och friidrott, hon blev dubbel svenska mästare i Guif, nordisk mästare i handboll och blev Stor grabb 1956. Hon fick också Eskilstatyetten, Riksidrottsförbundets högsta utmärkelse.
Sin yrkesverksamma karriär ägnade hon åt jobb i affär, ungdomsinstruktör på IOGT, jobb på Hällbyfängelset och Långholmens kvinnohäkte. Och hon arbetade sina sista 24 yrkesverksamma år som kurator på Samhall Alea.
Birgith Kilström levde ensam och hade inga egna barn, men värnade mycket om andras.