Det har förflutit ett halvt sekel sedan den då 21-åriga Gerd var Eskilstunas egen ljusdrottning och man hade ju väntat sig att en gammal gumma skulle öppna dörren hemma på Vapenvägen i Torshälla.
Men icke sa Nicke.
Lika blond som då och med en ljuskrona i håret skulle hon mycket väl kunna vara lucia än i dag.
– Jag har tagit fram lite minnen från då, säger Gerd och visar vägen till det av bilder belamrade köksbordet.
Att vår lucia minns den där dagen med glädje råder det inga som helst tvivel om.
– Inte bara den dagen, vi var ute på uppdrag i 14 dagar innan lucia och lika länge efteråt. Vi var på fängelset i Hällby, på lasarettet i flera omgångar, på ålderdomshem, teatern och någon hemlig loge som jag tror hette M14, säger Gerd.
Från början var de sju kandidater och när folket sagt sitt medels röstning stod Gerd som vinnare.
– Lucia var stort på den tiden och jag fattade inte att det var sant när de ringde och sa att jag vunnit, säger hon.
Varför tror du att just du fick flest röster?
– Jag vet inte, ingen aning faktiskt.
– Folk såg väl att Gerd var snyggast i gänget, säger maken Arne och flinar glatt.
Var ni tillsammans redan då?
– Ja, vi träffades på dans i Söderby magasin i Barva i maj 1964, förlovade oss på nyårsafton samma år och gifte oss 1966.
Vad tyckte du om att fästmön din var stadens lucia?
– Det var roligt – jag var stolt och gick nog och sprätte lite på Fristadstorget och tyckte att jag hade stans snyggaste tjej.
Gerd intygar att hon inte var ett dugg nervös under uppdragen som lucia.
– Förmodligen för att jag arbetade som BM-värdinna på den tiden, jag var van vid olika arrangemang och utställningar, säger Gerd som än i dag har kvar det luciasmycke och den fårskinnspäls hon fick som lucia för 50 år sedan.
Vi kommer in på luciatraditionen i allmänhet och att det inte alls är samma hausse kring den som förr.
– Jag har alltid tyckt om lucia och det vore riktigt tråkigt om en så fin tradition försvann, säger hon.