När jag går in i butiken en tisdagsförmiddag i maj rasslar det till rejält från något högtalaraktigt och en röst från innandömet hojtar "kommer" och strax därpå dyker en gråhårig man upp genom öppningen.
Det är vår jubilar Ingemar Persson.
– Jag är uppväxt i Österåker, men min mamma jobbade på lasarettet i Eskilstuna och därför föddes jag där, förklarar Ingemar.
Hur var du som grabb?
– Morgontrött – morsan fick dra upp mig ur sängen när jag skulle till skolan, men gällde det fiske med gubbarna var jag klarvaken hur tidigt som helst, säger Ingemar och skrattar.
Redan som tioåring fick han börja arbeta på gården där hemma, som 14-åring fick han jobb som varubud och två år senare gick flyttlasset till Eskilstuna för studier på Landstingets Centrala Verkstadsskola.
– Jag bodde på elevhem under två år och gick något som hette reparatör-smed-svets, säger Ingemar som därefter arbetade som svetsare och resemontör fram till 1978 då han började på Låsmästaren.
– Jag började som anställd, blev senare arrendator en tid innan jag tog över verksamheten för drygt 25 år sedan. Jag har haft hjälp i butiken i perioder, men nu sköter jag den själv, fortsätter han och häller upp kaffe åt oss innan han delar sin frukostmacka broderligt på mitten och ger mig ena halvan.
Hur har de här 36 åren varit?
– Det är upp och ner som på alla jobb. Vid 63 var jag riktigt less på det, men nu är det roligare när jag är folkpensionär och inte är tvungen att jobba på samma sätt.
Hur går affärerna?
– Inget vidare numera, men det beror mest på att jag blivit så lat.
Ingemars hustru Britt-Marie gick bort redan 2003 – en kort tid efter att hon gått i pension.
– Det var riktigt tufft och det tog ett par år innan jag blev människa igen, säger Ingemar som fick drygt 20 år tillsammans med sin kära.
Bland fritidsintressena märks veteranfordon av alla de slag, skogspromenader och loppmarknadsbesök.
– jag tar gärna en tur med motorcykeln när vädret tillåter, jag har en BMW. Och så gillar jag speedway och tänker se Smedernas premiär i kväll, intygar han.
Han beskriver sig själv som "en rätt grinig gubbe som blir trött på folk som tjatar om samma saker hela tiden" och den stundande 70-årsdagen har han inte tänkt särskilt mycket på.
– Jag har inte känt efter hur det känns att bli 70, men det är bra att jag fyller på en lördag för då är butiken stängd, konstaterar han.
Till sist Ingemar – hur länge blir du kvar här i butiken tror du?
– Ingen aning, jag kanske slutar redan till sommaren. Får jag bra anbud så slår jag till.
Borde väl inte varar några problem – efter den här "annonsen"...