Strax efter att Camilla gått ut gymnasiet och tagit studenten, började hon läsa enstaka kurser på Mälardalens högskola. Men hon avslutade inte kursen som hon påbörjat utan blev tvungen att bryta då och fick en allvarlig sjukdom.
– Det var på hösten 2004 när jag var 19 år som jag fick diagnosen Guillain-Barrés syndrom, GBS, en nerv- och muskelsjukdom. Då var jag det tredje fallet någonsin i Eskilstuna med diagnosen.
Hur får man Guillain-Barré?
– Det vet man inte riktigt. Men det kan komma av kyckling som inte är riktigt färdiglagad, eller i något sammanhang när kroppen i övrigt sjuk eller nersatt, som stress som jag i efterhand tror det att det var i mitt fall.
Vilka symtom hade du?
– Först fick jag stickningar i händer och fötter, gränsfall till huvudvärk och feber och till slut hade jag inte heller någon balans.
Usch, otäckt!
– Ja, man kan till och med må så dåligt så man hamnar i respirator.
Men Camilla fick hjälp innan dess och blev inlagd. Det togs mängder av prover och hon fick 14 flaskor gammaglobulin i droppform. Därefter rehabilitering. En månad vistades hon på sjukhus.
– Först – när jag inte visste vad jag drabbats av – kändes det som om jag inte ville leva längre. Men sen gick symtomen tillbaka och läkarna sa att tack vare att jag var så ung, blev jag helt återställd.
Men sjukdomstiden har präglat dig?
– Ja, absolut. Jag fick en helt annan bild av hur det är att vara rullstolsburen om inte annat, för det var jag i början. Och jag blev vuxnare som människa. Än i dag tycker jag bättre om att umgås med de som är äldre än mig, då slappnar jag av och kan vara mig själv.
Återfall?
– Det kan man få, men jag har inte fått det under de här tio åren sen det hände.
Sedan Camilla var 16 år har hon varit tillsammans med Peter. I dag är de sambo och ar bott ihop i sju år och är förlovade sedan 2008. Kompisarna säger att de är pusselbitar och passar ihop och behöver varandra på ett eller annat sätt. Det har de också själva märkt, eftersom de håller fast vid varandra.
Camilla jobbar som timvikarie inom kommunens timpool som barnskötare. Hon älskar jobbet, hennes faster Eva är förebilden. Senast har Camilla varit på Balsta förskola. Men att vara timvikarie handlar om att rycka in tillfälligt när någon av de ordinarie är borta. Det ger förstås en ostabil inkomst.
– Nu ska jag på arbetsintervju 19 maj och hoppas det kan leda till en mer fast barnskötartjänst. Jag skulle vilja ha mer stabilitet i livet.
Beskriv dig själv med tre ord!
– Snäll, omtänksam och positiv.
Hur känns det att bli 30?
– Bra. Man är kanske ingen ungdom längre, men jag har ju alltid tyckt om att umgås med äldre, så åldern passar mig.