Hur känns det att fylla 40?
– I huvudet och sinnet känner jag mig som en 15-åring, i kroppen visserligen som en 40-åring, men erfarenhetsmässigt som en 90-åring.
Kan du också beskriva dig med tre ord?
– Snäll, lugn, trygg och hjälpsam.
Just som en "stor, brun nallebjörn" brukar också blivande hustrun beskriva Mathias.
Mathias föddes och växte upp i Nyköping. Han har en CP-skada sedan födseln där framför allt vänster sida är skadad vilket gör att han har motoriska problem, är rörelsehindrad i ben och händer.
Hur fungerar det?
– Jag har inga andra förutsättningar än de jag har, så det är bara att förhålla sig till dem och hittills har det gått hyfsat bra.
Men visst har Mathias fått kämpa, i synnerhet i tonåren har det varit tufft. Han har även dyslexi att jobba mot och med.
Därför tyckte han också det var rätt skönt att lämna Nyköping och flytta till Örebro och Adolfsbergsskolan redan som 14-åring. Senare blev det Småland och Vetlanda.
Som minnen från Vetlanda nämner han framför allt vännen Ami som han träffade där.
– Hon var min största stöttepelare när jag hade det jobbigt och jag stöttade förstås henne. Vi blev väldigt goda vänner och har hållit kontakten i alla dessa 20 år.
Ami skulle komma på Mathias bröllop på lördag, men har fått personliga förhinder i sista stund.
– Det är lite synd, fortsätter Mathias som också berättar att till S:t Pauli kyrka på lördag får alla som vill komma. Men 40-årsfesten i Barvagården efteråt är till för närmaste familjen och vännerna.
Hur hamnade du i Eskilstuna?
– När jag var färdig med min gymnasiekompetens i Vetlanda ville jag egentigen flytta längre norrut, till Östersund. Inte tillbaka till Nyköping, känner mig färdig där. Men mamma ville att jag inte skulle vara för långt hemifrån, så då blev det Eskilstuna, en kompromiss helt enkelt. Jag kom hit 1995, trivs och känner mig som en Eskilstunabo nu.
Hans nya boendekommun är heller inte obekant för Mathias, eftersom han under barndomen periodvis vistades på Näckrosskolan i Eskilstuna.
Hur träffades du och Cecilia?
– Det var redan 1997 när vi båda var på Slussen och jobbade med att göra runda slipskivor.
Cecilia säger; "Vi hade kul ihop, såg varandras fel och brister men accepterade dem." "Men just då blev det inte mer än att vi var goda vänner."
Inte förrän 2008 blev Mathias och Cecilia ett par.
Intressen?
– Jag har aldrig klinkat någonting själv. Men jag är väldigt musikintresserad, lyssnar på allt och har nog också musiköra för jag hör när det blir fel om jag är på en konsert.
Något som Mathias gillar. Han har sett Rod Stewart, Roxette när de var nya, Michel Bolton och Gyllene Tider bland annat.
Mathias och även Cecilia samlar också på prydnadsgrisar. Det råkar bara ha blivit så. Det finns 1 200 !!!! hemma i vardagsrummets bokhyllor.
– Det börjar bli lite full nu.
Mathias är även engagerad på olika sätt för att funktionshindrade ska ha samma rätt i samhället, behandlas på lika villkor.
Bland annat är han och Cecilia med och startar Grunden Eskilstuna (underavdelning till Riksföreningen Grunden) för tillfället. En förening tänkt för alla funktionshindrade som lämnat barndomen, är unga vuxna upp till äldre vuxna och vill utbyta erfarenheter, stötta och hjälpa varandra.
Hur är samhället för funktionshindrade?
– Det finns många fel och briser. Det känns som att man hela tiden ska anpassa sig till en norm och man får alltid höra att det finns andra som har det värre, fortsätter Mathias.
Mathias och Cecilia har hjälp av hemtjänsten tre gånger per dag då även Cecilia har en funktionsnedsättning (ADHD); hygien, städ och påminnelser i vardagen och Mathias har daglig färdtjänst – ett kapitel för sig.
Framtid?
– Jag tar det som det kommer, tänker inte så mycket på den.
Men det känns bra att fylla 40?
– Ja absolut, det är rätt skönt att ha distans till vissa saker och känna sig tryggare. Jag vill inte vrida klockan tillbaka.