Vi fick ett tips om att chefen på Kronans apotek vid Sveaplan skulle sluta och när vi ringde densamma gick hon med på en träff under slutveckan på kneget.
– Mina barns fars svägerska jobbade på apotek S:t Eskil på Rådhustorget och jag gick dit, neg vackert och fick anställning som apoteksteknikerelev, säger Christina och avslöjar att elevlönen låg på 690 kronor i månaden när det här begav sig.
– Det var bra då, intygar hon och för att ge lite perspektiv berättar hon att hennes lägenhetshyra samtidigt gick loss på, i dag närmast ofattbart skäliga 75 kronor per månad.
Under första året på jobbet fick hon blanda, väga och trilla piller – långt ifrån apotekskunderna.
– Efter ett år släpptes man fram till disken och under det där andra året gick jag även yrkesskola på kvällstid.
Sedan dess har Christina haft en lång rad befattningar och efter lite huvudräkning kommer hon fram till att hon arbetat på elva olika apotek runt om i förskingringen.
– Jag är apotekstekniker i grunden, men har även jobbat som apoteksombudsansvarig, datasamordnare, IT-pedagog i Mellansverige, nationell lärare i apotekets datasystem och nu som apotekschef sedan 2009, redogör Christina som även hade fackliga uppdrag fram till att hon blev chef.
– Och jag har stortrivts hela tiden och aldrig velat byta yrke. Jag har haft härliga arbetskamrater och underbara kunder, fortsätter hon.
Innan Christina fick höra talas om den där väl tilltagna elevlönen på apoteket i slutet av 60-talet hade hon författardrömmar och dem tänker hon ta tag i nu.
– Jag ska skriva en bok om livet och utvecklingen inom apoteksvärlden. Titeln är redan klar, den ska heta "Från pillertrillare till resultatrobot" då yrket gått från hantverk till ren försäljning under mina 47 år. Kundmötena blir allt snabbare, förklarar Christina som även ska ägna sig åt släktforskning nu när hon får mer tid över.
Känner du dig redo att sluta jobba nu?
– Absolut, jag har redan gått över i nästan ett år och nu känns det helt okej och dags att sluta.
Vad kommer du att sakna mest?
– Kunderna.
Vad händer under den allra sista arbetsdagen?
– Jag har ingen aning, det enda jag vet är att alla tio här på apoteket tjänstgör på fredag. Vi får väl se vad som hittas på.
Efter mötet med Christina är vi rätt säkra på att kunderna kommer att sakna henne minst lika mycket son hon dem.