Varför blev det så mycket Afrika?
– Pappa har jobbat med vägbyggen. Så första gången vi åkte var till Södra Tanzania. Jag var 9 år då och min syster 7 år. Vi bodde i Tanzania under stor del av åren 1974-76, men kom hem till somrarna och då fanns ju alla kompisar kvar. Mina föräldrar (Vivianne och Norodd) har efter hemkomsten från alla utlandsår drivit jordgubbsodlingen i Hällby.
Yemen blev nästa anhalt, 1977-78, sen Gambia våren 1979 och så Yemen igen 1979-80.
– Under tiden i Yemen gick jag i internationell skola och jag har fortfarande vänner kvar från den tiden, fortsätter Anne.
– Det roliga är att de tjejkompisar jag träffade där i årskurs 8 har jag fortfarande kontakt med och min bästa vän från den tiden och jag firade faktiskt våra 50-årsdagar tillsammans i New York redan nu i april. Då hade vi inte setts på 26 år och det var som i går.
När Anne och jag ses kommer hon direkt från jobbet som anestesisjuksköterska på Ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs.
Du trivs där?
– Ja, jättebra. Jag sökte dit 2013, vi är ett litet gäng och man får ta stort ansvar och ha många fler arbetsuppgifter än tidigare då jag var anställd på Mälarsjukhuset. Jag trivdes där också, men det var dags att gå vidare efter 20 år.
Anne sökte sig som nyutbildad sjuksköterska även till jobb utomlands och var volontär i Kenya 1987-88. Då var hon på en italiensk, katolsk missionsstation.
– Det är det bästa jag gjort i livet, ett av de bästa jobben, fortsätter hon.
Hon har även varit i Etiopien 1994 för att jobba som narkossjuksköterska för Läkare utan gränser och mycket mer.
Vad tar man med sig hem sedan?
– Det är lite kluvet. Här finns allt i överflöd, där finns ingenting. Här slänger vi alla engångsartiklar, där diskar och desinficerar man dem tills de går sönder.
Hur träffade du din man?
– Det var 1997 när jag var i England och jobbade som narkossjuksköterska. Han var undersköterska på samma sjukhus. Vi träffades nio dagar innan jag skulle åka hem till Sverige igen . . . Sen stack jag till Norge och jobbade, men så tillbaka till England igen 1998 och då kunde vi odla relationen.
I dag bor paret, efter ett antal år i Övre Nyfors i centrala Eskilstuna, i Eklången, Ärla och trivs bra där.
Nu är det Sverige som gäller?
– Ja, jobba vill jag göra i Sverige nu, utlandsjobb är jag färdig med. Men Afrika har fortfarande en stor plats i mitt hjärta och Indien dit jag rest privat många gånger.
För resor är fortfarande en stor drivkraft i Annes liv. Hon har rest jorden runt två gånger, varit i Australien och på åtskilligt många fler platser och i höst ska hon och David till Filippinerna. Bali är drömmen därefter. Till England åker de förstås också regelbundet.
– Även om jag rest så mycket, är jag hemkär. Jag är lite av en dubbelnatur kanske. Jag har också min syster i Flacksta som jag gärna vill bo nära.
Beskriv dig själv med tre ord!
– Nyfiken, glad och social.