Men sedan tio år tillbaka är tävlandet och det målmedvetna tränandet lagt på hyllan. Medaljer, pokaler och tidningsurklipp samsas nu i hyllorna eller i kartonger hemma i villan på Slättvägen i Kvicksund. Och minnen från alla tävlingsresor i Sverige och även utomlands.
Nu är det familjelivet som står främst på agendan. Tränandet är nu begränsat till styrketräning i gymmet i Kvicksund, eller med de egna hantlarna hemma i huset eller med hjälp av skivstången i garaget.
– Jag kommer nog aldrig att sluta träna, fortsätter Micke samtidigt som han lätt lyfter de över tio kilo tunga hantlarna med sina biceps.
Håller du samma matchvikt ännu?
– Jag tävlade i 75-kilosklassen. Och jag har väl gått ner några kilon muskler och ligger på drygt 70 kilo i dag.
Vad lockade dig att börja?
– Det var en kompis som drog med mig. Jag var liten och nätt på den tiden. Började hos EGAK i Eskilstuna och bytte sedan till ASK och tränade sakta men säkert upp mig. Det var någon tränare där som såg att jag hade förutsättningar för tyngdlyftning. Och så blev det.
Största meriterna?
– 1990 var jag med i en landskamp i Finland. Sverige vann, men jag förlorade just min match.
Det var dock mot en tidigare OS-deltagare, så förlusten kändes inte så hård, tycker Micke.
Micke minns även ett junior-SM guld i ryck 1984, ett silver i SM i armbrytning i Sporthallen i Eskilstuna 1989 (för ett tag tävlade han också i armbrytning) och flera SM guld i lag med ASK under 1990- och 2000-talet.
Inget eget individuellt SM-guld?
– Nej, tyvärr. Men flera silver och brons.
Saknar du tävlandet?
– Ja, lite och det hade varit kul att få ta med mina två grabbar på tävlingar.
När Micke var i 40-årsåldern träffade han sin Malin Jörtsö Larsson.
De har firat tioåring bröllopsdag och de två sönerna som föddes tätt, Alvin och Alfred, har hunnit bli 9 respektive 7 år.
Villan i Kvicksund byggde paret för drygt åtta år sedan, på samma tomt som Malins föräldrar då ägde. I dag bor dock en barnfamilj ganne med Jörtsö Larsson.
Hur känns familjelivet?
– Det är underbart. Jag började ju rätt sent i livet med det, har ganska små barn för min ålder. Men jag trivs med livet. Jag var inte redo att bli pappa tidigare i livet.