Vi fick nys om att fyra äldre gentlemän skulle träffas och spela tillsammans under mellandagarna och redan i trappen hörde vi de sköna tonerna från lyan på andra våningen.
Vi ringde på dörren, men ingen öppnade – ingen ringklocka i världen hade hörts i det läget.
Där inne satt Gunnar Sandevärn bakom pianot, Bengt-Åke Pettersson med dragspelet på magen, Tommy Wesster vid den vibrerande basen och Olle Eriksson vid ömsom trummorna och ömsom klarinett.
– Oj då, får vi publik i dag, vad trevligt, säger Bengt-Åke när han upptäcker att en reporter respektive fotograf smugit sig in.
– Jo då, här är det musik, värme och gemenskap som gäller, intygar Bengt-Åke som är hemma på jullov från spanska Elche där han bor och lever numera.
– Vi brukar träffas fyra-fem gånger om året och vi har lika roligt varje gång. Det är vi fyra som är järngänget, men ibland dyker det om andra musikanter, säger Olle innan de drar en låt till.
Om det svänger? Ja, herregud, det är stört omöjligt att sitta still och buggarna rör sig per automatik när de fyra legendarerna sätter igång.
Kvartetten har alltså känt varandra sedan 50-talet och de har spelat ihop i olika konstellationer under åren.
– Vi är fortfarande ute och spelar en hel del, men det blir mest för pensionärer nu för tiden, säger Gunnar.
Tommy fyllde 70 i höstas och då är han ändå junior i det här gänget.
– Det här är andra gången vi lirar ihop nu under julhelgerna och vi har fantastiskt roligt tillsammans. Först äter vi och pratar gamla minnen, sedan lirar vi, säger Tommy och hela han ger besked om att han stortrivs i sällskapet av de tre före detta kapellmästarna.
Kvartetten spelade på Josefs House of Blues för två år sedan – då kallade de sig Bengt-Åkes Jubileumsorkester.
– Vi spelar evergreens, swing och standardlåtar, svarar gänget när vi undrar vad vi ska kalla deras repertoar.
Vi undrar lite försynt om det aldrig sjunger till låtarna och strax därpå stämmer de upp i "Bye, Bye Blackburn".
Vi kan försäkra att även rösterna håller än.