Dottern Christina Jansson, också bosatt i Eskilstuna, är den som tipsat för att hon tycker mamma som levt ett så långt liv absolut har något att berätta, även om födelsedagsbarnet själv är mer tveksam.
Så brukar det vara. Men som vi ofta säger; alla människor bär på en historia.
Marianne Jansson flyttade 2003 till Eskilstuna från födelseorten Strängnäs. Där har hon många bekanta kvar, eftersom hon och maken drev Vansö handel i tio år, körde ut tidningar (ST) i bygden innan högertrafiken tog vid och så har Marianne varit kassörska på Ica Bengtsson innan hon gick i pension som 60-åring.
– Efter 77 år i Strängnäs känner jag mig fortfarande som Strängnäsbo, säger hon. Det går inte ur även om jag bott i Eskilstuna de senaste 13 åren och trivs rätt bra här. Det var mitt barnbarn (Christinas son David) som tjatade att jag skulle flytta hit.
– Och jag har fortfarande Strengnäs Tidning, fortsätter Marianne. Den har alltid varit viktig i familjen. Vi har haft den sedan 1927.
Marianne föddes i Eldsund i Strängnäs får vi veta. Pappan var soldat och köpte Tureberg när Marianne som är ett "sladdbarn" var i 2-årsåldern. Så vid Tureberg växte hon upp.
Hade du många syskon?
– Ja, vi var nog 8-10 syskon, både hel- och halvsyskon. Men far var omgift med min mor, efter att han blivit änkling och min mor hade också barn sedan tidigare.
Marianne gick i skola i Strängnäs, på seminariet.
Sen träffade hon sin man Runar, de fick dottern Christina och Runar och Marianne tog 1954 över affären i Vansö efter Mariannes svärfar.
– Det var ett roligt jobb, men så kom Ringköp inne i Strängnäs, en betydligt större affär, vi fick konkurrens och fick lov att lägga ner 1964.
Innan dess och flera år därefter körde både Marianne och Runar ut Strengnäs Tidning i bygden; Vansö, Fogdö och Helgarö bland annat.
– Det var roligt, jag blev lite av en rallyförare i bygden för det gick fort på vägarna när man fick köra turen så många gånger dag efter dag.
– Många tyckte det var roligt att åka med i tidningsbilen med mamma, minns dottern Christina, även jag. Men de flesta blev åksjuka, först doften av tidningar och trycksvärta, sen var det varmt i bilen och så körde mamma så fort på de krokiga vägarna . . .
Hur är livet som 90-åring?
– Det går an, fortsätter Marianne. Jag har efter flera år i lägenhet på Kungsvägen nu hiss och det är skönt. Men jag klarar mig själv, städar och lagar all mat för det tycker jag är roligt.
Christina fortsätter:
– Varje fredag är jag ledig. Då tar mamma bussen ner på stan och så går vi och fikar hon och jag.
Vi lämnade Marianne som senare under dagen väntade fler gratulanter, smörgåstårtor stod på balkonen och väntade.