I onsdags var det dags för Christina Lundmark att fylla 75 Är och redan vid tiosnÄret pÄ förmiddagen ringer vi pÄ dörren som snabbt öppnas av födelsedagsbarnet.
â Vad trevligt med en tĂ„rta, den kommer gĂ„ Ă„t, sĂ€ger Christina.
Sven och Christina trÀffades i Stadsparken anno 2000 och kan tacka ovÀdret för att de blev nÀrmare bekanta.
â Det spöregnade och Christina erbjöd mig plats under sitt paraply, sĂ€ger Sven.
BĂ„de Christinas och Svens respektive var bortgĂ„ngna vid det laget sĂ„ de fortsatte trĂ€ffas och blev sĂ„ smĂ„ningom sambos i radhuset pĂ„ Ăstermalm hĂ€r i Eskilstuna.
â Vi trivs vĂ€ldigt bra tillsammans, sĂ€ger duon i mun pĂ„ varandra.
FramÄt kvÀllen vankades det firande med vÀnner och bekanta medan ett familjekalas var inplanerat lÀngre fram.
â Jag har tre barn och tio barnbarn och Sven har ett barn och ett barnbarn, sĂ„ det blir nĂ„gra stycken, sĂ€ger Christina.
Sven sĂ€ger att du Ă€r aktiv â vad innebĂ€r det?
â Jag Ă€r med i Diabetesföreningen, en hobbyförening, TrĂ€dgĂ„rdsföreningen hĂ€r i Eskilstuna och nyligen gick jag med i PRO.
Utanför huset stÄr en jÀttelik husbil parkerad och den Àr flitigt anvÀnd.
â Vi sticker ut sĂ„ ofta vi kan, sĂ€ger Christina samtidigt som det ringer pĂ„ dörren.
Det visar sig vara ett blomsterbud som kommer med en vacker uppsÀttning.
â Den Ă€r frĂ„n min syster Solveig, konstaterar Christina nĂ€r hon öppnat förpackningen.