Det är en av de första riktigt varma vårdagarna och ute på gården ligger leksaker i en märklig ordnad oordning. På trappan står Amy Neuhedel och ropar att det inte är sopor utan en installation av sonen Teddy, tre och ett halvt år. Det var med honom hon åkte till London för att gå en kurs i hypnobirthing.
Men vi backar bandet. Och Amy Neuhedel vill backa bandet ända till förra sekelskiftet. Platsen är London.
– Det fanns en doktor Grantly Dick-Read som skulle åka ut till ett fattigt område, till en kvinna som skulle föda. När han kom fram fann han att kvinnan redan hade fött, hon satt på huk och han frågade "madame, doesn´t it hurt"?
Amy Neuhedel visar på altanen som hon gjort om till sin arbetsplats. Hon sitter på huk och visar hur kvinnan kan ha suttit. Kvinnan hade blivit förvånad över läkarens fråga och undrat om det var meningen att det skulle göra ont.
– Det blev en upplevelse för Grantly Dick-Read. "Wow, hon visste inte om att det skulle göra ont att föda". Senare skrev han boken "Childbirth without fear".
Den här boken kände dock inte Amy Neuhedel till när hon skulle föda sitt första barn, Ruby, för sex år sedan. Hon var påläst, förberedd, och trodde att förlossningen skulle gå jättebra, men hennes upplevelse blev en helt annan. Inför det andra barnet började hon därför söka information efter alternativa metoder. Hon kom i kontakt med den brittiske läkarens upptäckter och något som kallas hypnobirthing.
– Den här musiken till exempel, det var inte min stil, men jag tänkte att jag ger det en chans, säger Amy Neuhedel och syftar på den lite enformiga melodi som ligger på i bakgrunden och som ska få en att slappna av.
Hon tycker att det finns en tendens att kvinnor tävlar om vem som har lidit mest, vem som haft den hemskaste förlossningen. Men i stället för att fokusera på smärta fokuserar utövare av hypnobirthing på vågor och kraft. Ja, det låter flummigt, men när Amy Neuhedel födde sina två andra barn var förlossningarna helt annorlunda. Hon beskriver dem som kraftfulla och underbara.
Det låter magiskt?
– Det är inte magiskt, det handlar om vad vi kan göra. 75 000 kvinnor världen över föder dagligen på helt naturligt sätt. Vi har bara förlorat kunskapen.
Hon menar att basen i hyopnobirthing är makten över tanken. I detta är orden mycket viktiga och det gäller att tänka på vilka ord man använder och vad man uttrycker. Det är exempelvis mer positivt att be någon berätta om sitt barns vackra födelse i stället för att fokusera på om det har gjort ont.
– Livmodern är kroppens starkaste muskel, varför har ingen berättat det för oss? Jag tycker att det är otroligt, vi ska inte vara rädda, utan vi ska låta den jobba.
I stället för att befinna sig i ett läge där det sympatiska nervsystemet aktiveras bör kvinnor jobba på att sätta igång det parasympatiska. Skillnaden är som dag och natt. Det första aktiveras vid stress och fara, det andra vid vila. I det första läget rusar hjärtat, i det andra läget sjunker hjärtfrekvensen liksom blodtrycket.
Men hur kan man styra det?
– Om man är lugn och inte rädd, om man tror på sig själv. Om man har en partner som man får stöd av. Vid beröring utsöndras till exempel hormonet oxytocin, som man mår bra av. Affirmationer kan hjälpa och vetskapen om att endorfiner är 200 gånger starkare än morfin. Varför har ingen berättat det?
Amy Neuhedel håller kurser på sammanlagt tolv timmar. Deltagarna går igenom olika moment som bygger på att andas lugnt och att tänka positivt. I arbetet ingår att göra hypnotiska övningar med hjälp av en CD-skiva. Partnern deltar också i övningar som handlar om beröring.
– En hemläxa består av att man skriver ned grejer som man är rädd för, det kan har med hela förlossningen att göra, det kan vara trasslig ekonomi, att man inte har målat klart barnets rum. Om det finns grejer som oroar kan det vara svårt att känna sig trygg när man ska föda, förklarar Amy Neuhedel.
De som är superoroade för någonting får öva desto mer och Amy Neuhedel påminner både en och två gånger om att övning ger färdighet. Men även om kan låta flummigt för en del innebär det inte att man är hypnotiskt "borta" från världen när man föder. Snarare är kvinnan i ett lugn, i sig själv, menar Amy Neuhedel.
– Man är i hypnos flera gånger per dag, något man kanske inte tänker på. Exempelvis när man kör hem och plötsligt upptäcker att "herregud, är jag redan hemma".
Beskriv skillnaden mellan det första barnet och de två andra?
– Det var roligt att föda, verkligen roligt. Jag var med hela tiden. Jag kunde skratta, äta, gå, jag kunde göra allt jag ville och jag var positiv och glad. Med det första barnet var jag rädd, jag visste inte hur jag skulle göra och jag kände att kroppen inte fungerade.
Vad var skillnaden i smärtupplevelse?
– Första gången hade jag ingen paus. Jag hade värk hela tiden och nu vet jag att det var för att jag inte var avslappnad, jag kämpade emot. Jag blev besviken för jag hade trott att det skulle gå bättre och jag kunde inte hantera det. Det blev som en nedåtgående spiral. Min upplevelse andra gången var att jag kunde känna vågorna och jag började gråta av glädje. "Wow, det är så här det ska vara".