Efter en del irrande i närheten av vattnet på Orrhammar ringer jag Patric och undrar var på halvön huset hans är beläget.
– Titta snett upp till vänster, jag ser dig från mitt fönster, svarar Patric och skrattar hjärtligt.
Huset på Orrhammar köpte de 2001, men vår jubilar har renoverat det rätt rejält sedan dess.
– Här är det toppen att bo, väldigt lugnt, nära naturen och bra grannar, intygar han.
Patric är född och uppvuxen i Flen och testade sig ordentligt fram i yrkeslivet i yngre år.
– Jag var vårdare på Karsudden, möbelsnickare, jobba i affär och på mekanisk verkstad, redogör han.
Men så tog han busskort 1989 och kände att han hittat sin grej.
– Jag har kört det mesta i bussväg på de här 25 åren – linjetrafik, skolbuss, stadstrafik och beställningstrafik – både här i krokarna och i Stockholm.
Att vår jubilar hamnade i huvudstaden är hustru Tiinas förtjänst – hon bodde nämligen där när de premiärmöttes.
– Vi träffades på pizzeria Esplanad här i Flen 1992 och gifte oss tre månader efter första träffen. Hon är från Sparreholm, men bodde i Stockholm då och jag flyttade till henne. Vi blev kvar där i åtta år innan vi flyttade hemåt, säger Patric.
När vi träffas i mitten av januari är Patric ledig eller arbetslös som han kallar det.
– Jag hjälper två olika bussbolag och hoppar in när det finns behov, men är öppen för alla jobberbjudanden. Den här tiden på året är det alltid ont om uppdrag, men framåt sommaren brukar det vara fullt upp igen, säger Patric som skulle se ett fast jobb som en ypperlig 50-årspresent.
– Men det är nästan omöjligt att få i den här branschen i dagsläget, såvida du inte flyttar till Stockholm, tillägger han.
Trots otaliga timmar i bussen varje år är bilturer bland det bästa Patric vet.
– Jag älskar att sitta bakom ratten och får abstinens om det tar för lång tid mellan turerna. En gång spontanstack Tiina och jag ut på en biltur, det blev totalt 351 mil på fem dagar och vi hann bland annat besöka Abisko och några ställen i Norge.
– Fast jag är trött på fyllresor i jobbet, till julbord och liknande. Det bästa är pensionärsresorna, då är det ingen fylla eller spring i bussen.
Vad är det som är så himla kul i jobbet?
– Jag gillar ansvaret och folk är nästan alltid glada och förväntansfulla.
För fem-sex år sedan började Patric samla på små vin- och spritflaskor.
– Det bara blev så, säger Patric och visar ett glasskåp med ett hundratal flaskor i miniatyrformat.
Hur firar du?
– Vi hade fest här hemma när Tiina fyllde 50 i somras, den här gången blir det lugnare med familj och de närmaste kompisarna.
Önskepresent?
– Nej, jag har väl det jag behöver. Det skulle väl vara lite bensinpengar då...
Kunde väl tro det.
FOTNOT: När undertecknad skulle lämna Orrhammar stod lyset påslaget och bilmotorn var absolut stendöd. Tack för hjälpen Patric, utan dig hade jag kallat på bärgning.