Ibland har man tur och det visar sig att jag kommer lagom till förmiddagskaffet hemma hos familjen Ljungqvist-Jezek i Kjula och det går inte av för hackor kan jag säga – till fikat serveras nämligen såväl ostsmörgåsar som rulltårta med björnbär.
– Min mamma var hemmafru och vi fick efterrätt efter nästan varje måltid när jag var liten, det har väl gått lite i arv, säger Gerd som har bakning och matlagning som två av sina stora intressen här i livet.
Hon växte upp i Bohusländska Kungshamn tillsammans med föräldrarna och nio syskon.
– Jag hade åtta systrar och en bror så mycket av min fritid gick åt att passa småsyskonen, säger vår jubilar som beskriver hemorten som "ett litet blåsigt fiskarsamhälle".
Familjen hade alltid mat på bordet, men det var ekonomiskt knapert och efter grundskolan fick Gerd börja arbeta.
– Redan på sommarloven skalade jag räkor och efter skolan började jag arbeta i affär. Att låta mig studera vidare hade familjen inte råd med, säger Gerd.
I december 1969 åkte Gerd och en av hennes systrar på jul- och nyårskryssning till England – på samma båt råkade en Sven-Göran från Eskilstuna befinna sig och de unga tu stötte ihop på båten.
– Det stämmer bra det – och när jag kom hem från kryssningen låg det ett brev från honom där hemma, säger Gerd och tittar kärleksfullt på maken som sitter med vid fikabordet.
Blev du så till dig Sven-Göran?
– Ja, jag blev väldigt förtjust i Gerd.
En tid senare bestämde de träff på halva vägen i Lidköping och snart därefter var de ett par.
– Mina arbetskamrater kallade Sven-Göran för "50-milaren" och var väl inte odelat positiva till att jag träffade en kille så långt hemifrån, säger Gerd.
Ett halvår senare förlovade de sig och på nyårsafton ett år efter första mötet blev det bröllop hemma i Kungshamn.
– Dagen efter bröllopet flyttade jag till Eskilstuna där Sven hade fixat en lägenhet åt oss i Fröslunda.
Väl i Eskilstuna läste Gerd in årskurs 7-9 på Komvux, gick kurser till både vård- och undersköterskebiträde innan hon utbildade sig till sjuksköterska.
– Det var mitt drömyrke sedan jag var liten flicka och det kändes väldigt bra när jag var klar 1977, konstaterar hon.
Under sina 37 år på Mälarsjukhuset har hon varit på de flesta avdelningarna.
– Jag var bland annat med och starta upp kranskärlsröntgen och de sista sex-sju åren arbetade jag inom psykiatrin – väldigt intressanta år med många fina möten med människor.
Det senaste året har Gerd bara jobbat sporadiskt och då genom bemanningsföretaget Annsam.
– Jag drog ner på jobbandet när Sven gick i pension i fjol och nu hoppar jag in när jag har tid och lust, vilket passar mig utmärkt, konstaterar hon.
Länge trodde Gerd och Sven-Göran att de skulle förbli barnlösa, men efter att de ställt sig i adoptionskön blev frun i huset gravid.
– Ja, äntligen och vid 30-års ålder – och nu har vi äntligen fått barnbarn också, lille Nils kom till världen för 14 månader sedan, säger Gerd och ler med hela ansiktet.
Hur skulle du beskriva dig själv i korta ordalag?
– Jag är glad, snäll och omtänksam.
– Också älskar jag blommor, mat, bullar och gubben min, tillägger hon.
Huset i Kjula har de bott i sedan det blev färdigt 1978 och där trivs de utmärkt.
– Det fungerad perfekt för barnen att växa upp här, det är lugnt och vi har bra grannar. Det enda negativa är väl de dåliga kommunikationerna, säger Gerd som ser fram mot 65-årsdagen.
– Det ska bli skönt att bli riktig pensionär och få det där kuvertet i brevlådan.
Blir det något firande?
– Jag älskar att ha fest, så det blir det absolut. Födelsedagen firar vi med barn och barnbarn och senare blir det flera småfester med ungefär tio personer i taget. Blir man för många hinner man ju inte prata med alla, säger Gerd.
Vi går ut på den välskötta tomten för att fotografera jubilaren och när jag brummar hem mot Eskilstuna tänker jag på hur härligt harmoniska Gerd och Sven-Göran verkade vara tillsammans.
Och vilken tur att de åkte på den där kryssningen till England för 45 år sedan.