Vi träffar Pirjo i Biblioteksparken på måndagsförmiddagen och hon gör ett så där härligt piggt och vaket intryck.
– Jag har en liten rast från jobbet på MDH, säger Pirjo innan vi slår oss ner på en bänk där i solgasset.
Vår jubilar växte upp i Kinnula som ligger i mellersta Finland, flyttade till Tammerfors när det var dags för gymnasiestudier och vidare till Stockholm 1969 där det blev högskolestudier.
– Jag arbetade bland annat som skolpsykolog i tolv år och har även jobbat som lärar- och rektorsutbildare, säger Pirjo som är Sveriges första professor i interkulturellt ledarskap och är stolt över att Eskilstuna numera är en UNESCO-stad när det handlar om interkulturell samhällsutveckling.
– Ja, jag har väl i alla fall varit inspiratör för att vi skulle bli det, säger hon.
Efter 40 år i huvudstaden flyttade Pirjo 2009 till Eskilstuna för att börja på Mälardalens högskola där hon fick en professur i pedagogik.
– Jag trivs väldigt bra i den här vackra staden, allt finns på gångavstånd och vi har även nära till fritidshuset i Mariefred. Dessutom bor det cirka 700 människor från min hemkommun Kinnula här i Mälardalen så jag känner mycket folk, säger Pirjo som håller föreläsningar i hela Norden, leder forskningsprojekt och jobbar med den interkulturella utvecklingen.
När jag ber henne beskriva sig själv svarar hon "folk säger att jag är färgstark – själv skulle jag väl säga glad, självständig och aktiv".
– Jag är kollektiv och absolut ingen ensamvarg, tillägger hon med eftertryck.
Du fyller 65 år nu – är det inte dags att trappa ned?
– Nej du, jag har lovat att vara kvar på MDH två år till, jag måste lära upp mina lärjungar så att de kan ta över sedan (skratt).
Du verkar trivas med jobbet!
– Verkligen, det är nya intellektuella utmaningar hela tiden, det står aldrig stilla och jag känner att jag utvecklas hela tiden.
Pirjo är gift med Gunnar Åsberg som är flitig gäst på EK:s insändarsidor under pseudonymen "Strandfilosofen".
– Vi träffades i Parken Zoo för tolv år sedan och det sa klick direkt. Han har humor och jag har sällan tråkigt i hans sällskap, intygar Pirjo.
Framtidsdrömmar?
– Jag vill skriva, gärna skönlitteratur, resa mer och önskar mig fler barnbarn.
Känns det bekvämt att fylla 65 år?
– Ja, väldigt bra, nu behöver jag inte bry mig om någon karriär eller känna mig pressad. Nu kan jag koncentrera mig på att inspirera, påverka och hjälpa andra.
Sin födelsedag firar Pirjo tillsammans med ett 60-tal andra i något hon kallar vänskapsfest.
– Gästerna kommer från alla möjliga håll, säger Pirjo innan hon försvinner bort mot arbetsplatsen.
"Tänk att en professor kan vara så glad och positivt alldaglig", tänker jag för mig själv när Pirjo skyndar tillbaka mot jobbet.