Benneth beskriver uppväxtorten som en "liten bonnhåla" och föräldrarna försörjde sig passande nog som lantbrukare.
– Vi syskon fick tidigt lära oss att hjälpa till med sysslorna på gården, vi hjälpte farsan med allt möjligt, säger han.
Efter åtta år i skolan var det dags att börja jobba på riktigt – så var det för de flesta 15-åringar på den tiden.
– En kompis farsa hade en lådfabrik och vi var sju-åtta kompisar som först fick jobb på loven och därefter anställning när skoltiden var över.
Efter tiden som lådspikare började Benneth som trycksvarvare, men efter lumpen fanns inte jobbet kvar så vår jubilar fick lämna Småland för Sörmland.
– Jag sökte och fick jobb som trycksvarvare på Eskilstuna Metallindustri och efter en tid där blev det Larssons Metallvarufabrik varifrån jag sa upp mig 1980. Båda ställena är för övrigt bilfirmor numera, upplyser Benneth som därefter gjorde en riktigt rejäl yrkesrockad.
– Det kan man lugnt säga. Jag började som fritidsledare i Lagersberg – och blev kvar där i 20 år. Det var roliga år med ungdomarna, men jag tröttnade och slutade när det blev för mycket administrativt och en massa besparingar i verksamheten.
Yrkeskarriären fortsatte med jobb som servicetekniker på Fortuna Maskinservice vilket innebär att han farit land och rike runt och lagat verkstadsmaskiner innan han var balkongmontör en tid innan den avslutades med ett halvår som mekaniker på Allsmide.
– Men nu är det färdigjobbat och det känns riktigt bra. Jag är mentalt förberedd för pensionärslivet, hänger fortfarande bra med och har inga krämpor, intygar Benneth.
Vi sitter ute och fikar medan tuppens galande hörs bakom garaget med jämna mellanrum.
– Vi bodde i en gammal banvaktarstuga i Gunnarskäl innan vi köpte gården här för 13 år sedan. Här är nära till stan, men ändå ute på landet, säger Benneth som har vaga drömmar om ett bilmuseum av något slag på gården vad det lider.
Bilar och motorcyklar har alltid legat vår jubilar varmt om hjärtat och efter lite kringfrågor kryper det fram att han varit raggare i perioder och var med att starta Four Wheels Car Club 1974 i Gultbrunn.
– När jag kom hit sökte jag mig till likasinnade och nu på äldre dagar har jag återupptagit bilintresset efter flera år med motorcyklar. Jag och Annika var i Gävle på bilträff så sent som i lördags, avslöjar han med ett skratt.
Under åtta år var Benneth ordförande i Svenska Guzziklubben.
– Det är en intresseförening för ägare av motoguzzi, vilket är ett italienskt motorcykelmärke, riktiga skönheter. Det finns cirka 1500 i Sverige och jag har ett par av dem, säger Benneth.
Sin sambo Annika träffade Benneth redan tidigt 70-tal, men det tog sin tid innan de blev ett par.
– Vi var med i samma kompisgäng när jag flyttade hit och nu har vi väl varit ihop i 15-16 år, tippar han.
– 16 är det, förtydligar Annika när jag konsulterar henne.
Benneth kan inte beskriva sig själv så även här får sambon rycka in.
– Han är lugn och snäll, säger hon.
Blir det något 65-årsfirande?
– Vi har lite öppet hus här på lördag eftermiddag.
Till sist Benneth – var kommer ditt något udda namn ifrån?
– Jag vet inte riktigt, men jag tror att det kommer från någon film föräldrarna såg strax innan jag föddes.