Men prinsesstårta eller napoleonbakelse, säljer fortfarande bäst på tårtfronten. För Janeling står mycket för tradition, om än i modern tappning anno 2015 där bra råvaror är i fokus.
I år firar konditoriet 50 år.
– På min tid var Karl Gustav-tårtan med maräng och gul marsipan populär, liksom fransk chokladtårta, prinsesstårta och napoleonbakelsen, säger Anna Stina Janeling. Tänk när man fick snuttarna som blev över när napoleonbakelserna skurits upp till jämnstora bitar i bageriet. Då var det fest.
Anna-Stina, i dag 86 år, är bosatt på Ekebo äldreboende i Eskilstuna. Hon är den enda i livet som var med när Janeling öppnade 13 januari 1965.
– Ja, nu är det bara jag kvar som sitter här och "ugglar", säger hon.
– Det fanns en liten chokladbutik i byggnaden på Strandgatan när vi bestämde oss för att satsa på ett konditori där, berättar Anna-Stina Janeling vidare, som var 35 år när portarna slogs upp.
Lokalen var då betydlig mindre. Där själva bröddiskarna och försäljningen är i dag, var det färgaffär på den tiden.
Anna-Stina minns också bageriet i källaren, hissen upp till markplanet dit brödet "hissades" och serveringen mot bakgården där man på hennes tid hade många gäster på begravningskaffe om inte annat.
– Diska fick man göra för hand, och det fanns inte alls lika mycket hjälpmedel som i dag i bageriet, fortsätter hon.
– Hissen använder vi fortfarande, säger Håkan och Ulf. Prinsesstårtor är fortfarande storsäljare, liksom wienerbröd och kanelbullar och snuttarna efter att vi skurit upp napoleonbakelserna äter vi fortfarande med god aptit . . . Det slinker ner mer bakverk än man kanske tror under en arbetsdag.
Janelings 50-årsjubileum kommer att firas på olika sätt under året. För när officiella födelsedagen var i januari hade värsta semmeltiden inletts – semlor är konditoriet storsäljare utan konkurrens, 400 per dag över disk eller 47 000 totalt under säsongen som slutade nu till påsk.
– Då jobbade vi mer än någonsin och hann inte med något firande, säger Ulf Andersson som haft sin arbetsplats på Janeling sedan 1983 och ägt konditoriet sedan 1988, först tillsammans med brorsan Lasse, nu ensam. I dag har han 15-20 anställda – varav konditorbiträdet Helena Mattsson är en klippa och en av de idag längst anställda. Janeling är näst störst i stan efter konditori Amarant.
Konditor Håkan Larsson började 1985. Båda var lärlingar och jobbade ihop med Lennart och Kalle Janeling, bröderna varav Anna-Stina var gift med den äldre brodern Lennart (född 1926 och död 2011, det år han skulle fyllt 85).
– Lennart fick åka till Köpenhamn 1948 för att gå sin konditorutbildning, fortsätter Anna-Stina. Det var stort på den tiden. Vi var unga då och jag fick komma ner och hälsa på. Tog tåget. Spännande. Vi gifte oss 1942 och var gifta i 62 år innan han gick bort.
Lennart började som lärling på Gunnings konditori på Kungsgatan. Paret jobbade också på flera andra konditorier, Jersenius i Fröslunda till exempel – Lennart som konditor och Anna-Stina som konditorbiträde, hennes mor hade haft ett konditori så hon var uppvuxen i branschen – innan de bestämde sig för att skaffa eget 1965. Då var parets två söner födda.
Men sönerna har aldrig jobbat på Janeling?
– Nej, de har haft andra yrken. De var bara med och skrapade bakplåtarna när de var små, fortsätter Anna-Stina som jobbade kvar i 30 år, tills hon blev 65.
Det fanns gott om konditorier i Eskilstuna i mitten av 1900-talet väl?
– Ja.
En siffra på 40-50 nämns, varav Cedermans, Gunnings, Lindströms, Jersenius, Café 26:an, Café Gillet, Willfors, Sarakonditoriet och Konsum konditori var några av dem.
Men ni klarade konkurrensen?
– Ja, det rullade på, även om vi fick arbeta hårt. Lennart älskade sitt jobb, jag också. Lennart tyckte mycket om skapandet i arbetet, han gjorde till exempel Kloster kyrka av enbart sockerbitar och fantastiska chokladkreationer som det fortfarande finns bilder kvar på.
Anna-Stina och Lennart drev Janeling i tio år, fram till 1975. De jobbade sedan kvar, men Waliat tog över och drev det vidare i fem år, sedan kom Kenneth Nilsson de kommande dryga tio åren innan Ulf och Lasse Andersson blev de nya ägarna.
Minns du när Ulf och Håkan började som lärlingar?
– Ja, absolut. De var duktiga.
Magnus Johansson, som i dag syns i Dessertmästarna i TV 4, har också varit lärling på Janelings.
Och ni trivs fortfarande Ulf och Håkan?
– Det är ett roligt,, även om det förstås är som i alla andra jobb att man tröttnar ibland. Tidiga morgnarna vänjer man sig till exempel aldrig vid, de får man bara lära sig att leva med.
Men båda säger att det är något visst med att få arbeta med händerna, att få skapa något, varje dag – som dessutom är både gott och vackert att titta på.
Hur tidigt börjar man som konditor/bagare egentligen?
– Jag är här 02.30 på mina pass, säger Ulf och då börjar han med frallor, rosenbröd, limpor, kransar och wienerbröd. Degen har då stått i kylen över natten.
– Vi andra kommer runt 05.00, säger Håkan som är mer inriktad på finliret, som olika skapelser, garneringar, småbröd och annat.
Båda följer med till Ekebo för att träffa Anna-Stina Janeling, eftersom de är intresserad av att höra hur det var i konditoriet på hennes tid. Då har de med sig flera godsaker t – bland annat en särskild tårta med garneringen Janeling 50 år som hon, de anställda och övriga boende på Ekebo fick festa på den gångna påskhelgen.
– Åh!, säger Anna-Stina. Vad fint. Jag får äta bara lite, eftersom jag har diabetes, gluten- och laktosintolerans, men den blir fin att bjuda på.
– Jag är så stolt och glad att Janeling finns ännu, överlevt i 50 år, säger hon. Och det är så roligt när "pojkarna" Ulf och Håkan kommer och hälsar på.