Siewert Öholm väcker känslor. Alla som har följt den politiska debatten de senaste 40 åren har sin bild av honom. På tu man hand över en kopp kaffe utstrålar han energi och stridslust. Handslaget är robust.
– Jag är inte rädd för strid. Å andra sidan är jag inte påstridig, eftersom jag är öppen för debatt. Den utvecklar människans själ och är min livslust.
Samtidigt är han medveten om hur han kan uppfattas.
– Den vulgära uppfattningen är att jag avbryter intervjupersonerna. Egentligen är just detta programledarens uppgift, annars skulle de prata fortfarande, inte minst politikerna, säger han och konstaterar att han i "Svar direkt" lyckades med att intervjua 15 personer på 15 minuter och ändå fånga essensen.
– Nyfikenhet, äkthet och ärlighetspatos är mina drivkrafter. Jag vill inte att någon ska bli manipulerad, utan att folk ska reflektera. Det har lett både till framgångar och bakslag - några fick räta på sig och några blev upprörda, medger Siewert Öholm.
Nu när han har kommit i gång blir han närmast ohejdbar:
– De som har angripit mig påstod att jag var kristen och nästan fundamentalist. Men som journalist är jag inte kristen, utan vet min yrkesroll. Journalistiken har lärt mig att ifrågasätta även ideologiskt och inte köpa allting.
Han ryter till:
– Jag har en tro på att människan förmår dra slutsatser själv och jag blir vansinnigt arg på alla tv-kommentatorer som tror att vi inte kan det. Det är en skam mot mig som tittare och skam för journalistyrket!
Självkänslan som skyddar honom vid angrepp har djupa rötter. Han reciterar en söndagsskolesång som han har burit med sig ända sedan uppväxten som son till en frikyrklig och öppensinnad pastor: "Jag är barn till en kung".
– Jag kände mig älskad - både av familjen och förkunnelsen. Djävulen stod inte på lut och ruvade, utan änglarna var där och sade att de älskade mig. Det har följt mig.
Det finns ytterligare en förklaring. Som sladdbarn i en fyrhövdad syskonskara sattes han på piedestal av föräldrarna, som han uttrycker det.
– Jag blev sedd, betrodd, tagen på allvar och fick vara självständig. Som 13-åring fick jag förtroende att axla ledarroller i pappas församlingsverksamhet med olika arrangemang i baptistkyrkan i Ramsele.
Föräldrarna påverkade på flera sätt. Arvet efter pappa är noggrannhet och pålästhet, efter mamma känslosamhet - hans omvittnade temperament.
– Jag kan gå i gång och bli fullständigt ursinnig av ett nyhetsinslag. Men jag kan också bli väldigt rörd, som när jag kom till sommarstugan och såg att min yngste son målat hela huset med faluröd. Det var en kärlekshandling.
Oavsett åldern blir Siewert Öholm fortfarande tillfrågad om nya uppdrag.
– Jag är tillräckligt uppkäftig och kontroversiell och retar upp folk med min saklighet. Ska jag sitta på en bänk om mata duvor? Nej du, den bänken finns inte! Med åldern har jag fått ont i fötterna - men inte huvudet. Bästa sättet att hålla huvudet i gång är att vara efterfrågad. En bättre medicin finns inte.
Eyal Sharon Krafft/TT