Sina tio första år här på klotet tillbringade Odette i Rällså, men när hennes pappa fick arbete i Eskilstuna gick flyttlasset hit.
– Pappa var murare och var med och byggde upp teatern här i stan, säger Odette.
Väl här hyrde familjen en lägenhet av fotografen Tage Karlsson och som 16-åring började Odette som fotograflärling hos honom.
– Egentligen ville jag bli frisör, men när Tage erbjöd en lärlingsplats och 50 kronor i månaden slog jag till, säger Odette som blev kvar hos Tage i sju år.
Därefter blev det tre år hos välkände naturfotografen Sven Hörnell i Riksgränsen.
– Tre fantastiskt roliga år i fjällen där jag fick träffa många spännande människor. Jag skötte Svens laboratorium och stod även i affären, säger Odette som efter sejouren i norr flyttade tillbaka till Eskilstuna där hon blev kvar hos Erik Andersson på City Foto fram till 1972.
Sina tolv sista år innan pensionen arbetade Odette inom barnomsorgen.
– Det började med att jag hoppade in i köket när en i kökspersonalen blev sjuk. Det var så roligt att jobba med barn att jag blev kvar, säger Odette och skrattar.
Två äktenskap har det blivit för Odette, det första väldigt kort, och båda har resulterat i en dotter.
– Arne träffade jag genom vänner 1953 och vi fick 29 fina år tillsammans innan han gick bort 1982. Vi var bland annat med och bildade myntklubben här i Eskilstuna.
Odette var ordförande i PRO Fröslunda Väster under många år och har kämpat mycket för äldres rättigheter.
– Men nu orkar jag inte längre, säger Odette och passar samtidigt på att skicka en känga åt de styrande för att de drog in de fria bussresorna för 75 plussarna och otyget åt att inte låta äldre bo ihop på ålderns höst.
Du verkar vara pigg och alert - stämmer det intrycket?
– Hjärtat och knäna är väl inte helt bra, men huvudet fungerar, tack och lov. Att jag inte kommer ut så mycket gör inget, jag har redan sett det mesta.
– Jag har barn, barnbarn och två väldigt fina mågar som ställer upp för mig. De ska förresten ordna mitt 90-årsfirande, det blir min present, fortsätter Odette.
Har du haft ett bra liv så här långt?
– Ja, jättebra, så bra att jag skulle vilja leva om det. Jag har aldrig haft en ovän, inte ens svärmor...
Innan vi skiljs åt påminner Odette mig om att jag inte får glömma att hylla vårdpersonalen på Mälarsjukhuset – det är härmed dubbelt gjort.