Hon har till exempel suttit på skolbänken under många år – först för att bli undersköterska och senare för att bli sjuksköterska och även distriktssjuksköterska.
– Inte minst den senaste delen av utbildningen var tuff. Men jag klarade den. Det hade jag aldrig vågat tro, eftersom jag har en lättare form av dyslexi.
Vården är Birgittas område. Hon trivs jättebra med jobbet på Ekeby vårdcentral där hon förutom att vara distriktssjuksköterska med allt vad det innebär, även är samordnare för äldre över 75 år som är multisjuka.
– Jag finns till för dem. Till mig kan de ringa och prata om sina problem, få rådgivning eller bara sällskap en liten stund.
Hur upplever du att äldre har det i dag?
– Många är väldigt ensamma. De har kanske förlorat sin partner och har inte många att prata med i vardagen. Det får jag ofta höra.
Första jobbet inom vården för Birgitta var som undersköterska på akuten, eller intaget som det hette då.
– Men jag kände rätt snart att jag gjorde nästan samma jobb som en sjuksköterska – men hade inga befogenheter att bestämma – därför kunde jag lika bra utbilda mig till sjuksköterska.
Sagt och gjort.
I mitten av 2000-talet var Birgitta klar och återvände till intaget som numera heter AVA.
– Jag älskar mitt jobb, men jag kände att som sjuksköterska på AVA kunde jag inte vara kvar. Jag hade kanske 10-12 svårt sjuka att ta hand om under ett pass. Jag kunde inte göra ett fullgott jobb helt enkelt med tanke på alla neddragningar. Därför skaffade jag mig ytterligare en kompetens – distriktssköterska – och trivs nu jättebra i Ekeby. Här tar jag hand om en patient i taget.
Innan dess var Birgitta också i Norge och jobbade. Hon fick där även uppleva en helt annat bemanning på sjukhuset mot i Sverige och också känna av att sjuksköterskor i Norge har en mycket högre status än i Sverige.
På fritiden gillar Birgitta framför allt att fotografera.
Hon skaffade sin första kamera i 14-årsåldern och har sen fotat lite sporadiskt.
– Efter min första lön i Norge skaffade jag en Nikon, det var 2007. Sedan dess har jag köpt ytterligare en och även inrett en liten fotostudio hemma.
Birgitta fotar främst vatten, båtar och porträtt. Dottern har fått agera modell och hon har även tagit emot och fotat barn. Hon är inte så mycket för att efterbehandla bilder, utan vill göra rätt från början.
Vad är tjusningen med fotograferandet?
– Man blir så glad av att fotografera. Det rensar hjärnan lite och man ser saker på ett lite annorlunda sätt när man tittar genom kameralinsen.