Vi träffar Ingvar i lägenheten på Marielunds äldreboende ett par dagar före bemärkelsedagen och det visar sig snabbt att vår jubilar är både pigg och glasklar i knoppen.
– Jo tack, det är bara bra med mig, förutom att benen krånglar lite, men det fungerar att gå med hjälp av rullatorn, säger Ingvar när vi hör oss för om allmäntillståndet.
Sina första år tillbringade han i centrala Eskilstuna innan far i huset byggde ett hus till familjen i Mesta.
– Vi var fem syskon, men i dag är det bara jag kvar, konstaterar han.
– Vi cyklade mycket och när jag hade åldern inne blev det motorcykel, svarar Ingvar när jag undrar vad han pysslade helst och mest med i yngre år.
Så mycket ungdomsliv i sus och dus fanns det inte plats till på den tiden förstår man när Ingvar berättar att han fick anställning i så unga år.
– Jag var på kontoret under alla år och trivdes bra med både jobb och arbetskamrater, säger Ingvar som fick guldklocka efter 25 år.
Som tonåring träffade han sin blivande fru Aina genom bekanta och 1951 lovade de varandra evig trohet inför prästen i Fors kyrka.
– Vi fick tvillingarna Kent och Kjell 1952 och tio år senare kom Lasse till världen, säger Ingvar.
Yngsta sonen spelade handboll i Guif under många år och föräldrarna följde hans framfart på nära håll.
– Det var mycket skjutsning i yngre år och senare följde vi honom från läktaren, säger Ingvar.
Tidigare i år flyttade Ingvar från Skogsängen till Marielund och snart kommer även Aina dit.
– Just nu är jag faktiskt ensam man här på avdelningen, resten är damer, säger Ingvar.
Trivs du här?
– Jo då, det är helt okej. Personalen är trevlig och maten är bra, för det mesta.
När grabbarna var unga åkte familjen på utflykter upp till Norrland och senare skaffade familjen Carlsson en sommarstuga i Näshulta där de tillbringade nästan halva året efter pensioneringen.
– Men den är såld och nu blir det mest tv-tittande och tidningsläsande för min del. Dagarna rullar på väldigt fort ändå tycker jag.
Hur skulle du beskriva dig själv Ingvar – vad är du för typ?
– Ja du, vad svarar man på det, jag har väl alltid försökt vara en hygglig människa.
– Farsan säger ifrån när något är galet, inflikar sonen Kent som är och hälsar på under vår intervju.
Ingvar firar 90-årsdagen hemma hos Kent i Måsta nu på söndag och till kalaset väntas barn, barnbarn och släkt från Västerås.
– Jag känner mig betydligt yngre än 90 i sinnet, som 70 ungefär, säger Ingvar och skrattar.
Siktar du mot 100 när 90-årsdagen är överstökad?
– Nej du, det törs jag nog inte. Jag tar nog ett år i taget.