Den karaktäristiska kaffedoften möter mig redan i hallen och på vardagsrumsbordet står ett rejält kakfat framdukat när jag tittar in hemma hos Björn några få dagar innan högtidsdagen.
Att karln mittemot mig är lika minnesgod som pratglad råder det inga tvivel om och när en timme har förflutit har jag inte ens fått ihop faktarutan.
Å andra sidan har jag fått mig många sköna anekdoter till livs.
– Jo jag har mycket funderingar om stort och smått, jag skriver dagbok varje dag och någon form av memoarer ska det nog bli vad det lider, säger Björn när jag för hans svada på tal.
Sina första år bodde vår jubilar i närheten av Torshällaån innan familjen köpte huset Tomtebo nummer 6 i Torshälla.
– Det var idrott och bio som gällde när jag var grabb. Jag brottades först för EGAK innan jag blev värvad till Verdandi efter ett löfte om fria bussresor, säger Björn och skrattar.
– Någon större succé gjorde jag dock inte på brottarmattan – största meriten var ett junior-DM-guld i Södertälje 1950, tillägger han.
Efter sjuårig folkskola började Björn som smed på Henning Klings efterträdare på hemorten.
– Det var min pappa Elofs företag och där fick jag lära mig allt när det gäller verkstadsarbete, konstaterar han.
Hur var det att börja jobba som 13-åring?
– Helt naturligt, de allra flesta gjorde det.
Efter nio år på företaget och ett års militärtjänst som fartygsmaskinist i flottan tyckte Björn det var dags att gå vidare och valde att utbilda sig till ingenjör på Eskilstuna tekniska skola.
– Jag arbetad som verktygsarbetare på dagarna och gick sedan direkt till skolan och väl hemma igen satt jag inne på toaletten i vår etta och läste läxor. Det var några tuffa år, säger Björn som träffade blivande frun Gun på dans ute i Hållsta på långfredagen 1955.
– Redan dagen därpå gick vi på bio, fortsätter Björn som förlovade sig med Gun julafton 1957 och gifte sig med samma tjej i november året efter.
Efter studierna fick Björn anställning som chef på Wirsbo bruks underhållsavdelning och blev kvar på företaget fram till pension 1999.
– Det blev 37 toppenbra år där företaget och orten gick i ett. Vi var cirka 2000 anställda som mest och det var ett härligt kamratskap, säger Björn som fick avtalspension vid 64 års ålder.
Strax efter millenniumskiftet flyttade Björn och Gun hem till Torshälla igen och väl här började vår jubilar organisera upp Torshälla hembygdsförenings arkiv.
– Torshälla och jag är kompisar och jag stortrivs här vid vattnet, säger Björn som så sent som i april i år miste sin hustru.
– Det kändes för jävligt efter nästan 60 år tillsammans, men Gun var svårt sjuk under de sista åren och jag tror ändå det var bra att hon gick bort före mig.
Döttrarna är bosatta i skånska Hörby respektive på Åland, men trots avståndet har Björn närmast daglig kontakt med både dem och de fyra barnbarnen.
– Pia kommer hit på min födelsedag och Åsa kommer hit veckan efter, säger Björn och skiner upp ordentligt.
Du verkar vara en nöjd man – stämmer det?
– Ja – jag har haft ett jättelyckligt liv och fått vara med om väldigt mycket. Jag har rört mig på alla nivåer och känner mig hemma överallt. Jag gillar att prata med både kreti och pleti.
Och nu ska du fylla 80 år – kommentar?
– Fan vad tiden gick.