I EK:s artikel från 1973 förklarar familjen Anders, Vivi-Anne, Thomas och Håkan Graff om sitt stundande äventyr med "äventyrslystnad och en längtan efter att se sig om innan man blir för gammal".
– Vi har faktiskt umgåtts med emigrationsplaner i tre år innan vi stannade för Australien och nu blir vi borta i minst två år, sa pappa Anders och berättade vidare att de fick resa, mat och den första tidens hotellboende betalt av Australiens ambassad.
Anders var entreprenör inom byggbranschen, hade ett arbetskontrakt på två år i det nya landet och räknade kallt med en ljusare framtid i Sydney än här hemma.
Vad de båda sönerna – Thomas, 14 år och fyra år yngre Håkan tyckte om äventyret framgår inte av artikeln.
– Vi var nog bara upprymda och förväntansfulla. Pappa hade dålig rygg och blev rådd att flytta till ett varmare land så vi hängde väl bara med, säger Thomas när vi träffar honom i Kvicksund på torsdagseftermiddagen.
Det har gått 41 år vid det här laget och Thomas gör sitt första besök i Sverige på alla de här åren.
– Jag har tänkt åka hit många gånger, men jag gillar verkligen inte att flyga så det har inte blivit av, förrän nu, säger Thomas som har med sig sin fru Maree och elvaåriga dottern Alannah till sitt forna hemland.
– Det är svårt att förklara hur det känns att vara tillbaka, det känns konstigt och mycket är förändrat här i Kvicksund, fortsätter Thomas som blir kvar i Sverige i 20 dagar.
Med vid bordet sitter även Thomas morbror Roger Carlsson som är glad som en speleman över systersonens besök.
– Det här är så häftigt, vi har så mycket att prata om, säger Roger som hälsat på i Australien vid flera tillfällen, men nu var det elva år sedan sist.
Väl i Australien började pappa Anders jobba och när Thomas väl fyllt 15 år fick han sluta skolan och började jobba hos farsan.
– Den första tiden var värst, jag var den enda i familjen som kunde någorlunda hygglig engelska, men de andra lärde sig rätt snabbt. Det var fler svenskar som kom dit samtidigt som oss, men nästan alla åkte tillbaka till Sverige efter en tid, säger Thomas som i dag försörjer sig på att renovera badrum och kök.
Mamma Vivi-Anne lämnade jordelivet för många år sedan och pappa Anders är också borta sedan sex år tillbaka.
– Pappa kom bra in i det nya landet, men mamma hade det väl lite svårare. Hon var hemmafru och träffade inte så mycket människor, säger Thomas på absolut felfri svenska.
– Ja språket sitter där fast jag nästan aldrig pratar svenska, men det är många ord som har försvunnit också, medger han.
När vi snackar fördelar med Australien nämner Thomas klimatet i första hand – samtidigt saknar han snön.
– Fast det har gått så här många år saknar jag fortfarande snöiga jular, julen är inte alls som den var här i Sverige.
Det blir ingen hemflytt då?
– Nej du, nu är jag rotad i Australien med fru och barn. Men jag är fortfarande svensk medborgare, jag har alla rättigheter utom rösträtt.
Vem vet, det kanske blir morbror Roger som lämnar Eskilstuna och flyttar till Australien i stället.
– Ja man vet aldrig, jag gillar landet och har väl haft mina funderingar, säger Roger och flinar illmarigt.