En knapp halvtimme har förflutit sedan Lars-Erik skulle dyka upp på redaktionen och när jag ringer densamme svarar sonen Elis.
– Pappa, det är någon Lasse från Kuriren, hojtar han.
– Oj, oj, oj – visst ja, säger en röst i bakgrunden.
– Jag slänger mig på cykeln och är hos dig om tio minuter, säger Lars-Erik när han får tag i luren.
Och en kvart senare är vår jubilar på plats.
– När det gäller arbete och att hämta barn är jag noggrann med tider, men ibland glömmer jag bara bort saker, förklarar sig Lars-Erik.
Han växte upp med mamma och två syskon i samma hus som Janeling på Strandgatan.
– Bageriet låg i källaren och det doftade ofta nybakat i kvarteret, säger Lars-Erik och avslöjar att han då och då kunde få en bulle av någon snäll bagare.
Han började spela fotboll som knatte, men snart blev det basket där Lars-Erik var en hygglig guard.
– Jag var med i A-lagstruppen ett par säsonger, men det var tuff konkurrens så det blev en hel del bänknötande och spel i B-laget för min del, erkänner han.
Under OS i Montreal 1976 föddes en dröm hos vår jubilar i samband med Bernt Johanssons guld.
– När jag såg Bernt vinna började jag drömma om att själv delta i framtida olympiader. Jag tävlade några säsonger, men klivet från junior till senior blev stort och jag hängde inte med längre, samtidigt som andra intressen tog över så jag slutade att tävlingscykla.
I stället blev det musik.
– Det var punk som gällde då och lite av "vill man så kan man", säger Lars-Erik som spelade bas och bildade bandet "Udo Kier" tillsammans med kompisarna Carl Adam Torheim.och Micke Levin som sen blev "Red Today Gone Tomorrow" när Carl Anders slutade.
– Udo Kier var ett rent repband, men Micke och jag var en del av musikscenen i Eskilstuna på 80-talet.
Lars-Erik var i 18-årsåldern när han fick ett gäng oljefärger av ovan nämnda Micke och det var början på konstnärskarriären.
– Jag kom in på Konsthögskolan i Umeå 1993 och hade fem fantastiska år där uppe. Först efter utbildningen började jag jobba mer professionellt som konstnär, säger Lars-Erik.
Är det inte rätt svårt att komma in där?
– Det var drygt 400 sökande till tolv platser så, jo rätt svårt är det väl. Det var en väldigt skön känsla att bli antagen.
När jag ber vår jubilar att beskriva sin konst blir det lite svårt, men efter en stunds funderande säger han:
– Jag söker bland annat bilder i gamla tidningar eller föremål på loppisar och som jag sedan sätter in i nya sammanhang. Jag vill att man ska känna igen sig och gärna skratta lite, samtidigt som jag försöker vara lite allvarlig och diskutera existentiella frågor.
Genom åren har Lars-Erik drygat ut hushållskassan med flera olika jobb – han har bland annat varit vaktmästare på Statt, slitit som tidningsbud och jobbat på Systembolaget.
– Det är svårt och få förunnat att leva på konsten. I perioder har det fungerat för mig, i fjol hade jag ett ekonomiskt bra år tack vare en konstnärlig gestaltning på en förskola i Enköping, säger Lars-Erik som fick ett statligt stipendium på 100000 kronor 2012.
Sedan februari har han en 80-procentig tjänst som länskonstkonsulent i Sörmland.
– Ett roligt jobb, men det stjäl ju en del tid från konstnärskapet, säger han och ler snett.
Hustru Agneta träffade Lars-Erik på lokal här i Eskilstuna 2001.
– Först trodde jag att hon var ihop med en bekant till mig, men så var det inte. Andra gången vi träffades körde jag en nödlögn om att vi snart skulle ha en spelning och att jag kunde ringa henne om var och när om jag fick hennes telefonnummer. Hon väntar fortfarande på den där spelningen...
De gifte sig 2002 och nu har de Elis och Siri ihop.
– Barnen har lärt mig oerhört mycket – att vara tydlig och sätta gränser till exempel – det går inte att vara flummig med barn.
Framtidsdrömmar?
– Jag tänker fortfarande som en idrottare i mig och jag har både delmål och mål. Jag har tre utställningar 2015 och snart gäller det att börja jobba lite. En dröm vore att få jobba på en konsthögskola.
Bland intressena märks familjen, resor, musik – och Tour De France.
– Jag tycker det där cykelloppet över tre veckor är oerhört fascinerande. Under 50-årsresan ska vi se en målgång i franska Lille och en start i belgiska Ypres. Det ska bli väldigt intressant.
– Men födelsedagen tillbringar vi i Paris – det blir Disneyland och Eiffeltornet, säger Lars-Erik som redan firats av såväl familj som kompisar.