Vi har haft mejlkontakt med Michaela så här inför hennes stora dag:
– Jag tror det var när jag tog studenten som jag bestämde tillsammans med min bästa vän att vi skulle åka som au pairer. Jag gick igenom hela processen och hittade en underbar familj som bor i centrala San Francisco. De har en toksöt Berner Sennen, en lite galen katt och en underbar pojke som heter Theodore. Den nionde december lämnade jag Sverige. När jag kom till familjen var pojken bara två och en halv månad. Det var väldigt nervöst att jag skulle ta hand om honom på heltid.
– Idag känns det som jag aldrig gjort något annat. Jag har lärt mig hur Theo funkar och han har nog på något sätt lärt sig mig fastän han bara är nio månader.
När Michaela Niva hade varit i USA i sex månader kom hennes föräldrar och hälsade på och familjen åkte till Hawaii.
– Jag har funderat på att åka hem till Sverige en sväng i september när jag har min sista semestervecka, fortsätter Michaela.
Just nu är det tänkt att hon ska stanna här i USA till slutet av december.
– Men vi får se, jag kanske bestämmer mig för att stanna ett år till.
Hemma i Eskilstuna finns familj och stor släkt som betyder mycket för Michaela.
– Min mamma har länge hållit på med stövelkastning, hon har haft flera världsrekord och blivit världsmästare flera gånger. Så sent som för någon månad sedan fick hon ett silver i VM.
– Eftersom mamma höll på mycket med stövelkastning så hamnade jag på något sätt också där. Jag har kastat mycket stövel under min uppväxt, men jag var aldrig speciellt bra. Jag tror jag slutade helt och hållet med det när jag gick i åttan.
Michaela berättar vidare att när hon gick i högstadiet på Engelska skolan (där hon trivdes jättebra) och var ute och åkte bil med sin kusin Katja, så började de prata om gymnasiestudier.
– Katja berättade att hon läst någonstans om ett gymnasium med djurinriktning och internat och att man kunde ta med sig sin hund. Det lät superkul tyckte jag och det var så jag hittade mitt framtida gymnasium, Öknaskolans Naturbruksgymnasium.
Planen var att bli veterinär. Michaela hade dock utvecklat en allergi mot pälsdjur och avråddes från läkaren att söka.
– Men jag lyssnade inte på min läkare och det ångrar jag inte för en sekund. Jag började på Öknaskolan, flyttade till internat, mina allergier blev bättre och jag hade de tre bästa åren i mitt liv.
Vardagen på Ökna bestod av allt från att mjölka kor, köra traktor, klappa hamstrar till "vanligt" skolarbete. I trean på gymnasiet flyttade Michaela ihop med sin bästa vän Josefine, till en jättefin tvåa i Nyköping.
Efter studenten stannade Michaela i Nyköping och jobbade inom hemtjänsten vilket hon tyckte var givande. I dag vet hon inte vilka hennes framtida yrkesdrömmar är.
Andra drömmar?
– Jag hoppas kunna leva för dagen hela livet. Jag vill resa mycket och se världen! Om tio år hoppas jag att jag har växt upp lite. Jag hoppas jag bestämt vad jag vill bli när jag blir "stor", kanske skaffat en egen lägenhet, har hälsan kvar och bara lever livet helt enkelt.