– Men jag har min fantastiske vän Björn Hellström som följer med mig på alla mina resor. Annars skulle det inte gå.
Björn är bror till Maries äldsta kompis Lotta Hellström som hon träffade redan som 11-åring.
– Lotta hade också reumatism, men dog tyvärr i cancer för några år sedan, fortsätter Marie.
Blir det någon resa varje år?
– Nej, för jag måste planera och spara långt i förväg. Så det blir mycket nudlar under tiden för att ha råd, säger hon och skrattar.
För skrattar gör Marie ofta när vi ses.
Beskriv dig själv med tre ord?
– Glad, envis och livsbejakande.
Att hon är livsbejakande känns direkt i luften när man hälsar på i hennes lägenhet på Ågatan med utsikt över Eskilstunaån och Gamla Stan och där hårdrockbandet Metallica står på i bakgrunden hela tiden. Marie är sedan länge med i deras fanclub, har till och med träffat och fått brev av sångaren, kompgitarristen och huvudsaklige låtskrivaren i Metallica, James Hetfield. (född 3/8-63)
Du trivs här?
– Ja, det är fantastiskt. Jag har bott i huset sedan 1986. Här blir jag nog kvar, även om jag inte skulle ha något emot att bo i New York förstås . . . Men det har jag inte råd med, och där har de heller inte samma fantastiska sjukvård som jag fått uppleva i Sverige.
Marie Andersson är särskilt tacksam för att hon stötte på läkaren, ortopeden och specialisten på reumatism, Lars-Gunnar Brobäck för 30-talet år sedan. (LG Brobäck var nyligen i tidningen i samband med sin 75-årsdag)
– Han vågade – ensam, ingen annan läkare ställde upp – operera mig. Efter den unika operationen kom läkare från både från Danmark, Norge och Finland för att se resultatet. Operationerna gör att jag mår så bra som jag gör i dag. Utan Brobäck vet jag inte hur det skulle gått med mig.
Men det var ingen riskfri operation den första då båda hennes höftleder byttes ut. Marie gick inte att väcka efter det tolv timmar långa ingreppet, hon var jättedålig och låg på intensiven länge och medvetslös i runt tio dager. Detta var i augusti 1990. Men sedan repade hon sig successivt och fick börja träna – liggandes till en början – med hjälp av Birgit Lönnborg, sjukgymnast på reumatologen på den tiden. (i dag pensionerad).
– De väckte mig till och med mitt i natten för att jag skulle träna, fortsätter Marie. I februari 1991 hade hon repat sig så pass bra att båda knälederna kunde bytas. Sjukhusvistelsen fortsatte ända fram till försommaren.
Marie har i dag totalt sex utbytta leder i kroppen: höfterna, knäna och axlarna. Hon har inte alls värk på samma sätt som hon hade tidigare. Det har dessutom kommit så mycket bra mediciner att hon i dag mår mycket, mycket bättre på alla sätt.
Du kan gå alltså?
– Ja, men bara inomhus, inga längre sträckor. Ska jag ner på stan måste jag ha rullstolen. Mina fotleder och handleder som reumatismen angripit rejält är mitt stora problem i dag.
Marie har personliga assistenter som hjälper henne 24 timmar om dygnet.
Det känns okej att fylla 50 alltså?
– Ja, men samtidigt lite trist, för jag vill så mycket. Jag vill vara med länge till och se Metallica ännu fler gånger, åka ännu fler gånger till New York...
Fotnot:
Marie har en ovanlig form av reumatism sedan ettårsåldern som successivt "äter upp" hennes leder. Hon är allergisk mot sig själv kan man säga. Som barn kunde hon visserligen vara med och leka, hoppa rep och så med sina klasskompisar, men sen låg hon i sängen flera dagar efteråt med en otrolig värk i hela kroppen. När Marie väl bestämde sig för att sätta sig i en rullstol blev livet mycket bättre. Då fick benen, höfter och knän vila och värken blev mindre påtaglig. Maries leder mådde fram tills hon opererades också väldigt dåligt av värme, nu klarar hon den betydligt bättre.