Men rötterna har hon i Hedemora i Dalarna. Det var åtta år i grundskolan som gällde i bygden för Mary-Ann som är född i december 1951. Nian läste hon senare in på Komvux.
– Jag började på Södra Dalarnas Tidning som springflicka och bud redan som 14-åring. Mina föräldrar hade sen svårt att få jobb, vi hade bekanta i Eskilstuna, så när jag var 18-19 år flyttade jag med dem hit.
Hur var det?
– Ja du, det var inte lätt att få kontakt med Eskilstunaborna i början. Upplevde nog att många inte ville släppa in någon utifrån. Jag var kanske för pratig, social, skrattade mycket och så avslöjades ju mitt dalmål . . .
Släkt kvar i Dalarna?
– Ja, mina syskon bland annat, så jag åker dit då och då.
Hur blir det att sluta jobba?
– Jätteskönt.
Intressen?
– Inredning bland annat.
Innan Mary-Ann började på Kuriren i Eskilstuna i september 1980, anställd av faktor Arne Wennerholm, så hann hon med ett antal år på socialkontorets kundtjänst, musikaffären Erik Nilsson, som läkarsekreterare på lasarettet och i klädbutiken Blombergs kontor på Köpmangatan.
– Det var på den tiden det var lätt att få jobb, bara att ringa runt och fråga.
På Eskilstuna Kuriren började Mary-Ann på inskrivningen, jobbade kvälls-skift, något som passade när sönerna var små. Som inskrivare skrev hon in alla annonstexter, redaktionella texter, allt till estniska tidningen respektive finska sidorna som också gjordes i huset då.
Du är en hejare på maskinskrivning alltså?
– Ja, och innan man började fick man komma och göra ett prov för att se om man höll måttet.
Roligaste tiden på Kuriren tycker Mary-Ann var när hon jobbade med montering av annonser och text innan datoriseringen tog över de uppgifterna allt mer.
Då blev det prenumerationsavdelningen i stället – i lokalerna där butiken Hemlängtan är i dag. Där huserade även Eskilstuna-Kurirens resetjänst. I början på 90-talet gick det över i kundtjänst/kundservice och växeln.
Du har varit Kurirens ansikte utåt skulle man kunna säga?
– Ja. Och jag har verkligen gillat den rollen. Behållningen har varit kundkontakten, att försöka lösa problem av alla de slag med prenumerationer, privatannonser, biljettköp, Kurirenkortet och mycket annat. Jag har också ryckt in på redaktionerna i Strängnäs, Flen och tidigare även Mariefred när det behövts.
På senare tid har det kanske varit lite svårare att sända ut positiva signaler tycker Mary-Ann – som med själ och hjärta gått in för sitt arbete – eftersom många opponerar sig över begränsade öppettider, dyrare prenumerationspriser, annonser och många andra förändringar.
– Men det är bara de senaste fem åren.