Egentligen är det Hans dotter Lise-Lotte Logan som sett till att pappa är med på den här födelsedagsintervjun – hon har både mejlat och ringt oss från Kalifornien i USA för att försäkra sig om hans medverkan – så jubilaren tyckte det var lika bra att ställa upp.
– Jag har väl haft min tid i rampljuset, men Lise-Lotte är energisk och vem vet hur länge man har kvar i den här åldern, det här kanske är sista chansen, säger Hans när vi träffas en knapp månad före bemärkelsedagen.
Hans har för övrigt båda sina döttrar i USA sedan många år tillbaka och en gång om året brukar han åka över för att hälsa på.
– De vill att jag ska fira min födelsedag där, men jag åker nog över senare i sommar, säger Hans som växte upp med sin mamma Signe.
– Hon var sömmerska och vi hade det väldigt knapert. Jag minns att jag hittade en trasig påse mjöl på gatan och tog hem det i min gymnastiksko. Sedan bakade mamma bröd på det, säger Hans och ler.
I unga år testade vår jubilar de flesta idrotter, men han gillade speciellt att bada så simning och vattenpolo låg ju nära till hands.
– Jag var inte särskilt lovande i unga år och rikstränaren "Loppan" Adler såg mig knappt utan ägnade sin uppmärksamhet åt mina kompisar. Men det gick ju rätt bra för mig ändå, säger Hans.
Som 18-åring knep han en bronsplacering i SM och några år senare hade han nordiska rekordet på 50, 100 och 200 meter ryggsim.
– Det blev fem SM-guld i simning, säger Hans som var i storform och låg tidsmässigt på runt femte plats i världen inför OS i Melbourne 1956.
Ändå fick han inte åka.
– De sa att det inte fanns pengar nog för att skicka mig. Då gick företag i Eskilstuna ihop och skulle betala min resa, men då tackade jag nej av ren stolthet, säger Hans som dock kom till Australien ändå.
– Så var det, fast många år senare. Jag var med i veteran-VM som gick där 1990 och då vann jag både 100 och 200 meter ryggsim i min klass.
Efter simkarriären blev det vattenpolo i Tunafors SK och totalt elva SM-guld för Hans Andersson.
– TSK var bland de tio bästa klubblagen i världen på den tiden och vi var ute i Europa och spelade en hel del, säger Hans som även var landslagsman och blev nordisk mästare i sporten tillsammans med klubbkompisarna Runar Svensson och Sten Ekman.
Efter skolan inledde Hans yrkeskarriären med sex år som bagarlärling.
– Jag fick mest skrapa plåtar och vispa grädde under de där åren, säger Hans som senare var chaufför, monterade antenner och jobbade som parkettläggare i många år innan han avslutade arbetslivet som yrkeslärare.
Konditoriintresset tog han dock upp på äldre dagar och det har utmynnat i ett stort antal fantastiska vackra tårtor till bröllop och andra högtidsdagar.
– En rolig hobby, konstaterar Hans och visar bilder på helt otroliga mångvåningstårtor.
Som 60-åring började hans spela golf och det gör han fortfarande, varje onsdag med ett gäng herrveteraner.
– Jag var nere på 15 i handicap ett tag, men började väl lite för sent för att bli riktigt bra, säger Hans som slog till med en hole in one ute på Sundbyholm för ett antal år sedan.
Hans skiljde sig från barnens mor när döttrarna var tonåringar och lever sedan många år tillsammans med Maj-Lis som bor våningen under honom på Nålmakaren.
– Vi har hängt ihop i många år och varit ute och rest en hel del i världen. Vi är särbos, men vi lever som ett gift par och är jättebra kompisar.
Att fylla 80 år tycker inte Hans är någon riktig höjdare.
– Man blir påmind om att det inte är så himla långt kvar. Samtidigt är jag tacksam över att få vara med och må så pass bra som jag gör.
Har du inga krämpor?
– Jo då, men det är sånt som hör åldern till.
Blir det något firande?
– Det blir lugnt firande med de närmaste ute i stugan i Hyndevad, man orkar inte så mycket i den här åldern, säger Hans och erbjuder en påtår innan vi går ut för att fotografera.
En annan kan bara hoppas vara lika vital som Hans vid den åldern.