För ett par veckor sedan ringde Maija och berättade om sina trevliga grannar på Tegelbruksgatan.
– Ett härligt par som firar 70-årig bröllopsdag och dessutom fyller 93 år nu i höst, sa Maija i telefonen.
Vem kan motstå något dylikt?
När vi ringer på hos Larssons ser Lisbeth minst sagt tveksam ut och är på väg att stänga igen dörren när hon får syn på Maija strax bakom mig.
– Jag trodde du hade gått fel, men när jag såg Maija förstod jag att det var något lurt på gång, säger Lisbeth och släpper in oss.
Vi slår oss ner i vardagsrummet och när vi övertalat Vicke att vara med på bild stökar vi undan fotograferingen innan det blir kaffe med dagsfärsk tårta.
– Det smakar ju riktigt bra, konstaterar vi alla fyra.
Lisbeth och Vicke var 17 år när de träffades på dans i Kvicksund sommaren 1938 - hon var bonddotter från Vallby och han uppväxt inne i Eskilstuna.
– Vi förlovade oss 1941, gifte oss 1944 och 1948 fick vi vår son Sten, säger Vicke som har stenkoll på årtalen.
Vad de föll för hos varandra kommer de inte riktigt ihåg, men de har haft ett bra liv tillsammans.
– I yngre år var vi ute och dansade en hel del och senare i livet har vi haft fotbollen och resorna som gemensamt intresse, säger Vicke som själv var en duktig fotbollsspelare i Tunafors SK (drygt 400 matcher blev det) och senare blev domare med meriter från Allsvenskan.
Dessutom drog Vicke och Lisbeth igång damfotbollen i Tunafors SK tillsammans med Sari Einarsson (numera Johansson) 1969.
– Jag var både tränare och lagledare i perioder medan Lisbeth slet med tvätt och mycket annat, säger Vicke och berättar om resor till både USA och England med TSK-tjejerna.
Vicke var säljare under större delen av yrkeskarriären medan Lisbeth arbetade i Saluhallen.
– Vi har haft ett bra och rikt liv tillsammans, Lisbeth har varit fantastioskt duktig på allting, säger Vicke.
Hur har ni hållit kärleken levande alla år?
– Man får bita ihop och kämpa lite, säger Lisbeth.
När jag undrar vad de tycker om grannen Maija och hennes hyss med Kurirentårtan skrattar paret.
– Hon är en riktig glädjespridare, säger Vicke.
– Ja, vi har verkligen tur som har en så hjälpsam granne, säger Lisbeth.
"Vilken underbar härlig trio och tänk vilken tur att de hamnade där som grannar i höghuset för cirka tio år sedan", tänker jag under cykelfärden mot redaktionen.