Husets hund Herkules hälsar mig välkommen medels en rejäl skällning när jag ringer på hemma hos Jenny, men hon lugnar mig omgående med ett "han är absolut inte farlig" och när vi hälsat på varandra lägger sig den 13-åriga vovven till rätta under köksbordet.
Jenny levde sina första år i Fröslunda, men redan 1987 flyttade familjen till radhuset i Valhalla där de fortfarande bor kvar.
– Vi är grannar här och det är skönt att ha föräldrarna i närheten, de ställer upp som hundvakt när det behövs, säger Jenny.
Jenny gick vårdlinjen på gymnasiet, men tappade intresset för yrket under sin sista praktik.
– Jag fick jobb som truckförare i stället och arbetade på HM-lagret, Skanlog och Volvo under en dryg treårsperiod. Jag körde både plocktruck och gaffeltruck, berättar Jenny som trivdes med jobbet.
Ändå sökte hon sig tillbaka till vårdyrket.
– Det började med att jag fick en praktikplats och därefter en tjänst på Selaöhemmet i Stallarholmen och när det stängdes flyttade jag med till Thomasgården. Jag jobbar dagar, kvällar och helger efter schema – det är slitigt ibland, men väldigt roligt, intygar Jenny.
Ute i Eklången finns Jennys häst Tequila och hon har även "Hoppsan" på foder och bland fritidsintressena återfinns även amerikanska bilar.
– Jag hade en Cadillac 55:a tidigare och någon gång i framtiden ska jag skaffa mig en Chevrolet Bel-Air från 55-57. Den ska vara svart och orange.
Vad är det som är så speciellt med den?
– Jag gillar formerna, jag vill inte ha någon skolåda.
En annan framtidsdröm är att någon gång ha en egen gård ute på landet.
– Gärna i skogen och där ska jag ha hästar, hundar, höns och en get, säger Jenny och skrattar.
Vår jubilar beskriver sig som glad, positiv, lite sprallig och äckligt envis.
– Så är det, jag ger mig aldrig.
Hur känns det inför 30-årsdagen?
– Usch – nu blir jag gammal.
Blir det något firande?
– Det blir det, med släkt och vänner här hemma. Det är bra, då får jag en anledning att storstäda...