Mikael Ramel fotograferas vid Stockholms stadshus, som för tankarna till arkitekten Ragnar Östberg som ritade huset, morfadern som Mikael Ramel aldrig träffade.
En betydligt närmare släkting är fadern, legendaren Povel Ramel.
– Alla som har en känd pappa blir jämförda, det kommer man inte ifrån. Jag tar det positivt. Jobbigare var det på 1960-talet när jag gjorde min egen musik.
Den positiva ådran är ett genomgående drag.
– Jag är en positivt lagd person, en optimist som ibland kan ta på mig för många grejor. Men jag kan fortfarande sköta mina åtaganden, säger han och syftar på sina ständigt pågående turnéer.
– Det är roligt att spela för publik och få uppskattning. Det är en stark drivkraft.
Faderns klinkande på pianot hemma under Mikaels uppväxt har lämnat djupa spår och utmynnat i den hyllade turnén Povels naturbarn tillsammans med systern Lotta och basisten Backa Hans Eriksson. Men Mikael har också två andra ben att stå på. Dels gruppen Legitimerade Legender, tillsammans med Wille Crafoord, dels egen, experimentell pop och rock. Något stort genombrott med sina tiotalet skivor har han dock inte haft.
– Jag har aldrig brytt mig om eller tänkt i de banorna. Jag har velat utveckla min musik på djupet och är verkligen nöjd med det jag har gjort. Mycket av min musik från 1970-talet, som skivorna Till dig och Extra Vagansa, har kultförklarats och säljer fortfarande.
Uppväxten var präglad av musik, en flitigt turnerande och därmed tidvis frånvarande pappa och fri uppfostran.
– Det var på gott och ont. Jag fick göra som jag ville och fick alltid stöd av föräldrarna, som när jag ville köpa gitarr eller hitta en replokal. Men barn har ett behov av tydliga gränser, annars gör de saker som de inte bör. Barn prövar saker, det har jag gjort. Jag var en vanlig buspojke, och under tonåren sökte jag min egen identitet. Det tog lite tid.
Där spelade musiken en avgörande roll.
– Jag hittade min identitet genom musiken, och genom att spela med likasinnade, säger Mikael och berättar om sin första kreativa tid i livet med bandet Steampacket, vilket han var med och startade under sin tid på internatskolan Solbacka och även turnerade med i England 1966.
Ända sedan dess har musiken utgjort en allt viktigare del av livet.
– Musik betyder allt. Där finns konsten, kommunikation med människor, känslor, kärleken. Musiken ger mig all den näring jag behöver, säger Mikael Ramel.
Eyal Sharon Krafft/TT