Det dyker också upp minnen från aga som örfilar, även för små förseelser. Det hörde till vardagen i 1940-talets skola. Alla fyra ovan nämnda stod vid ett tillfälle hos läraren vid katedern:
– Vi fick varsin så ordentlig örfil att var och ens toppluvor flög ner på golvet. Min blivande fru – som gick i klassen under – minns det som hemskt, fortsätter Leif Söderberg.
Skolbaden i Kungsörs badhus när elevernas hälar inspekterades om skrubbningen var tillräckligt bra gjord innan de fick hoppa i bassängen, dyker också upp. Och flera skidtävlingar som startade bakom Folkets Park i Kungsör. Skoldag var det även på lördagarna fram till 13.40 och det fanns inga sportlov i februari.
– Varje morgon började också med en psalm och läraren spelade på orgeln, fortsätter Leif.
– En fasa för många var att lära sig psalmverser utantill.
De här herrarna hade önskat att de fått lite mer språkkunskaper (främst engelska som de tycker varit ett handikapp att inte kunna så bra) och andra livsläror med sig i bagaget från de sju grundskolåren. Men det har gått bra för dem i livet ändå och de har minnet i behåll.
– Ja, det är helt otroligt vad vi minns säger Hasse Rosander. Och när vi ses är det som om tiden stått stilla, man tar på sig de roller som man hade i skolan för 70 år sedan.
Rollerna i gänget lär ha varit ledartypen, tänkaren, fingerkroksmästaren ! och ordningsmannen.
Ni gick sju år i Kungsörs skola, vad hände sen?
– Först gick vi sex veckor i fortsättningsskola på sommarlovet, fortsätter Leif Söderberg. Vet egentligen inte vad den var till för. Och sen vågar jag nog lova att alla våras betyg hade räckt till att läsa vidare på realskolan. Men det var så här på den tiden; bland många ansågs det lite för "fint" att gå i realskolan, man skulle börja jobba och tjäna pengar i stället. Alla vi valde det senare.
Det blev några år som springsjas i en konfektionsfirma och ett antal otrivsamma år inom industrin för Leif Söderberg innan han blev patrullerande polis med sabel i Eskilstuna. Hasse Rosander började som målare och är fortfarande kvar i företaget.
Rosander blev senare även landslagsman i fotboll. (se faktaruta nedan). Leif Albanus Andersson ägnade sig åt jordbruket som han var uppvuxen med och Lars Eriksson kom att ägna hela sitt liv åt Konsumrörelsen i stället för bondelivet.
Denna träff som tidningen bjöds till var kanske lite mer av "intern" karaktär. Men vi tyckte det lät lite roligt att några träffas och firar skolstarten, inte examen.
– Vi har haft några sådana jubileum genom åren också för alla födda 1937 i Kungsörs skola, fortsätter Leif Söderberg. Vi var två klasser, A och B, med runt 30 elever i varje, så vi var ett 60-tal totalt som gick i samma klass och som säkert har minnen liknande våra.
Vad har ni gjort för kul under eran träff i år?
Leif Söderberg fortsätter:
– Först hämtade jag "ynglingarna" i Kungsör. Sen åkte vi till min lägenhet i Tornhuset, 5:e våningen, vid Tunavallen. Med ett svalkande glas vitt på balkongen tittade vi ut över Tunavallen där Hasse spelat fotboll för IFK Eskilstuna många gånger och Leif sprungit ett antal varv på kolsybbsbanora. Sen lunch och ut till sommarhuset i Mälby. Där blev det mer svalkande dryck, lite sällskapsspel som luftgevärsskytte på gräsmattan vid Mälaren, bad och ännu mer snack om att "allt var bättre förr"....