– Vår kärlek blomstrar fast vi varit tillsammans i över 30 år, säger han spontant. Vi bryr oss fortfarande om och lyssnar på varandra, går alltid kvällspromenader tillsammans. Det finns hela tiden något nytt att upptäcka.
Ni hänger inte framför tv:n eller datorn på kvällarna i varsin fåtölj?
– Nej, jag sätter mig vid datorn en gång i veckan, varje torsdagskväll. Det vet de som vill nå mig den vägen. Mobiltelefon har jag bara i jobbet på Eskilstuna stadsmuseum.
– Det hemskaste jag vet, fortsätter Hasse, är när jag ser äldre par sitta tysta vid ett bord, stirra framför sig och inte säga något till varandra. Jag har sagt till mina barn; "Om ni ser mig bli så där när jag blir gammal, säg till. För jag vill inte sitta tyst med den jag älskat hela livet."
Det ständiga surfandet och plockande med mobiltelefoner, vänder sig Hasse också emot. Han tycker det känns oartigt att någon som börjat prata med honom, helt plötsligt avbryter för att fixa med mobilen – oftast inte något livsviktigt. Eller när en familj sitter runt bordet och äter och alla plockar med sina mobiler i stället för att prata med varandra.
– Dit vill jag inte komma.
– Jag brukar säga att människan av i dag klarar sig tre veckor utan mat, tre dagar utan vatten, men bara tre minuter utan mobilen.
Vi har berättat om Hasse Andersson från Torpa flera gånger tidigare. 2008 var han och fotograf Mikael Andersson och reporter Anne-Lie Andersson till Svalbard tillsammans. Sedan skidade Hasse, Ola Skinnarmo och Lennart Strandberg vidare för att nå Nordpolen och sätta ner Eskilstuna-Kurirens flagga på ett isflak där.
– Alla olika vyer i naturen har sin charm, men Nordpolen är nog den största naturupplevelsen jag fått vara med om, fortsätter Hasse.
För Hasse är en riktig äventyrare. Så har det alltid varit, ända sedan uppväxten i Västerhaninge utanför Stockholm.
– Naturen fanns runt knuten. Jag var alltid ute, klättrade på stenar, senare berg, följde stigar, ramlade och slog mig, utmanade mina rädslor och allt det där. Längre upp i åren intresserade jag mig för fiske och livet som scout.
Hasse och Lena har varit många gånger på Island, han har varit på Grönland, vid Spetsbergen, på Teneriffa och foten av vulkanen Teide och mycket i de svenska fjällen.
– När barnen var små var vi nästan alltid ute i naturen.
50-årsdagen firade Hasse med champagne på Kebnekaise.
60-årsdagen i dag 1 augusti firar han på Nordamerikas hösta berg Mount McKinley i Alaska, 6 193 meter över havet, tillsammans med sonen Oskar.
– Han är lika galen som jag, fortsätter Hasse.
Orkar kroppen fortfarande med nya strapatser?
– Jag håller mig i form både med konditionsträning och styrketräning, drar omkring bildäck och annat därhemma. Jag har fortfarande massor av energi.
Vilken är den största tjusningen med dina äventyr?
– Adrenalinkicken man får när man väl når sitt mål. Men jag njuter också av alla förberedelser, vägen till målet och att få längta till ett nytt äventyr.
Beskriv dig själv med några få ord!
– Lugn, besjälad och energisk.
Beskriv en bra dag!
– Dagen är fullkomlig den dag jag vaknar och inte vet hur den ska sluta.
Aldrig rädd på bergets topp?
– Jag har blivit mindra våghalsig med åren, eller mer harminisk i mitt tänkande skulle man kunna säga.
Hur har man råd med äventyr som dina?
– Jag prioriterar mina äventyrsresor väldigt högt, är sparsam och finansierar dem med att leva ett enkelt liv.
Du funderar mycket på dina strapatser?
– Ja, många gånger känns det som att man rensar sin egen hårddisk där ute i naturen. Det har också hänt att vissa expeditioner fungerat som en form av inre resa och mental rening. Jag har fått kontakt med händelser från barndomen.
Du känner inte av mycket stress i livet?
– Nej, faktiskt inte. Jag försöker vårda mitt liv och mina närmaste. Hälsan sätter jag i första rummet, sen kommer tryggheten och på tredje plats pengarna. Pengar är viktigt, men får inte ta över livet.