En helt annan värld att då och då förflytta sig till är till huset i Florida som familjen efter tio års funderande till slut köpte. Det blir snart en tur dit igen, under två veckor nu i april.
Häftigt?
– Ja, det är jättehärligt. Vi trivs verkligen i Florida, har huset i staden Sarasota med USA:s bästa sandstrand. Vi försöker åka dit två gånger per år och vi hyr även ut huset till ett amerikanskt pensionärspar.
Vad är det som är så härligt med USA och Florida?
– Solen, värmen och alla amerikaner som är så öppna. Vi har fått kontakt med en familj i närheten som vi brukar umgås lite med. Det är framför allt min man Håkans dröm att ha hus där.
Annica växte upp på söder i Eskilstuna och gick på Skogsängsskolan och senare Djurgårdsskolan. På gymnasiet valde hon S:t Eskils humanistiska linje, eftersom hon var intresserad av språk. Direkt efter gick hon en 1-årig turistutbildning.
Och började jobba inom turism?
– Nej, det har jag faktiskt aldrig gjort. Jag fick jobb som postkassörska i city i stället, 1986-1999. Ett jobb jag trivdes jättebra med. Det var ett härligt gäng och man sålde frimärken, lotter, växlade valuta och en massa annat.
Postkontoret låg där restaurang Majsans ligger i dag. Senare blev det jobb i Vingåker och Katrineholm.
Tidigt, som 18-åring, träffade Annica sin Håkan och nu har de två vuxna söner.
Båda flyttade hemifrån för sex år sedan. Den äldste, Christopher, direkt efter studenten för att plugga i Linköping och den yngste för att gå Ökna naturbruksgymnasium.
– Men nu bor Richard hemma igen och tänker bygga hus bredvid oss med sin flickvän Anna. Det känns bra.
Det är en släktgård ni har?
– Ja, Håkans mor som ägde huset tidigare dog redan 1985 i cancer och hans mormor som bodde i huset dog något år senare. Så redan 1986 flyttade vi in och bor kvar.
Vad är det bästa med landet?
– Jag giller lugnet och närheten till naturen, att ha rådjuren precis utanför fönstret. Det är avkopplande.
På gården finns även en jakthund, tre katter och sonens flickväns tre islandshästar.
Långt till stan?
– Tre mil, tar en halvtimme att pendla, men sen har man bytt fokus från jobbet.
Att Annica blev läkarsekreterare är lite av en slump. Hon blev arbetslös en kort tid när Posten började lägga ner kontor efter kontor på 1990-talet. Hon anlitade Trygghetsrådet och hamnade på en kurs för att bli kundadministratör och jobbade även som det ett tag på IAD Svenska som då låg på Stenkvistavägen i Eskilstuna.
– Det var ett roligt jobb. Jag skötte kontoret och skötte utbildningarna till bland annat IKEA:s och SVT:s projektledare. Men sen blev det förändringar även där och jag gick då min läkarsekreterarutbildning på Med Learn i Eskilstuna.
Så sedan 2007 har Annica arbetat som medicinsk sekreterare som det nu heter. Hon har varit på barn- och ungdomskliniken, onkologen och är nu tillbaka till sin första klinik i gen. Men nu som klinikadministratör.
Vad innebär det?
– Jag skriver inte journaler och annat efter läkarnas diktamen längre, utan sköter all annan administration och syr bland annat ihop alla 30 läkares scheman på avdelningen.
Du är ett administrativt geni kanske?
– Jag gillar i alla fall att fixa och få ihop det, började redan i skolåldern när jag arrangerade en skolresa för hela klassen till Leningrad.
Du trivs på Mälarsjukhuset?
– Ja, jättebra. Det är ett omväxlande och jätteroligt jobb.
Hur känns det att fylla 50?
– Bara bra, 50 sägs ju vara det nya 30 . . .
– Hur som helst är det en ny tid i livet och vad ska man göra annat än att hänga med.