Britt-Marie växte upp i Fröslunda på 1950- och 1960-talet.
– Det var under den tiden Fröslunda blomstrade, säger Britt-Marie som slutade skolan direkt efter …9:an och började som kallskänkeelev på Stadshotellet i Eskilstuna.
– Sen stack jag under en vintersäsong upp till Åre i 20-årsåldern för att jobba. Det var roligt.
Britt-Marie flyttade ner en vända till Västerås, men sen bar det norröver igen, till Västerbotten, eftersom hon träffat sina barns far som hade en möbelaffär där.
– Men norrlänningar är lite speciella. Det var svårt att komma in i gemenskapen om man kommer från södra delen av Sverige, så jag trivdes aldrig riktigt. Fick bara några få nära vänner.
Därför återvända Britt-Marie och hennes dåvarande man till Eskilstuna igen 1979, de separerade dock fem år senare.
– Innan dess hade jag stött på en fotvårdare på en av mina tidigare arbetsplatser som kallskänka och tänkte – det här ska jag också utbilda mig till en gång.
Och så fick det bli. Britt-Marie sökte till Axelssons Gymnastiska Institut och har en medicinsk fotvårdsspecialistutbildning i bagaget, det vill säga det är inge lyxfotvård hon sysslat med, utan medicinskt vårdande som nageltrång, förhårdnader, liktornar med mera.
Det blev rätt?
– Ja, jag har haft världens bästa jobb, brukar jag säga. Man får en sådan härlig kontakt med människor i det här jobbat. Och oj vad mycket skratt – och även gråt – det varit genom åren. Man får en väldigt speciell kontakt med sina kunder.
Som fotvårdare har man förstås tystnadsplikt.
– Men man får höra mycket om andra om människors liv. Jag hoppas och tror att jag varit en bra lyssnare. Det har varit en stor del av jobbet.
Hur många kunder på en dag?
– Runt 7 á 45 minuter. Men i början jobbade jag extra inom omsorgen på helger och nätter för att få ihop ekonomin.
Kundtillströmningen har Britt-Marie på senare tid inte haft några problem med. Hon har många trogna besökare. Många äldre till en början, men på senare år har medelåldern sjunkit och även män har förstått poängen med att man mår så mycket bättre om man regelbundet sköter om sina fötter.
– Jag har faktiskt haft kunder med mig ända från starten 1986, fortsätter Britt-Marie. Av en trogen kund – som alltid hade bakat fina vaniljhjärtan till mig när hon kom – fick jag när hon dog av dottern formarna till dessa vaniljhjärtan. För de ville kunden att jag skulle ha. Sådant värmer.
Och nu slutar du?
– Ja, det känns som rätt läge. Jag har förberett mig mentalt och har aldrig tidigare i livet haft några ålderskriser, så varför nu? Att min dotter Sara tar över känns förstås jättebra och jag kan ju rycka in framöver om det krävs. Annars känns det ganska skönt att få mer tid över till min hund till exempel, mitt intresse för amatörsnickeri och trädgården och mina barnbarn.
Eftersom Britt-Marie började jobba som kallskänkeelev redan som 15-åring, kan hon nu också fira att hon jobbat i hela 50 år av sitt liv!
Slå det den som kan.