Vår jubilar dyker upp på redaktionen en dryg vecka innan bemärkelsedagen och hon har ett leende på läpparna.
– Det är alltid mer än okej nu för tiden, även när jag mår dåligt, svarar Mona när jag undrar om dagsläget är okej.
Mona växte upp i en svenskspråkig familj på den finländska landsbygden och som ung höll hon på en del med friidrott och dans medan yrkesinriktningen gick mot ekonomi.
– Jag föddes utan tålamod, är manisk och går in med hundra procent i saker jag är intresserad av, men på äldre dagar har jag lärt mig att ta det lugnt så att själen hinner med, säger hon.
När vi träffas råkar det vara på dagen 25 år sedan Mona flyttade till Eskilstuna.
– Jag var här med en kompis och träffade en svensk man, säger Mona som fick tre barn under en dryg fyraårsperiod med mannen hon sedan skilde sig från när äldsta barnet var sju år.
Mona var hemma med barnen i sex år och det där snacket om att barn behöver gå på förskola för sin utvecklings skull tror hon inte ett smack på.
– Mina barn har blivit väldigt kreativa ändå, intygar hon.
Efter hemmatiden började Mona arbeta och studera samtidigt som hemmet skulle skötas och alla runt omkring henne skulle må bra.
– Jag var en typisk duktig flicka som satt fast i ekorrhjulet. Jag trodde att man måste prestera för att duga och var utifrånstyrd där jag litade mer på andra än mig själv, säger Mona.
Samtidigt fann yngsta sonen aldrig någon naturlig plats i skolan och det blev en hel del besök hos socialen, i skolan och hos BUP för att reda ut problemen.
– Han, liksom många andra barn, passade helt enkelt inte in i skolan. Hela hans uppväxt var kaotisk, men vi fick ingen hjälp, annat än förslag om medicinering, säger Mona.
Först när sonen var 15 år fick han diagnosen adhd och Mona "mutade " med honom på rytmisk rörelseträning i Solna.
– Vi var där ett par gånger och däremellan tränade han själv en tid. Vi la om hela livet, ändrade det mesta av invanda rutiner och i dag är han en ung man som mår bra, säger Mona som beskriver sina tre barn som sina främsta läromästare.
– Så är det, de har lärt mig så mycket, intygar hon.
I dag har Mona slutat som ekonom och satsar helhjärtat på egna företaget "Mona om hälsan" där hon är rytmisk rörelseinstruktör och bioresonansterapeut, håller föredrag samt ordnar föredrag och kurser.
– Jag försöker hitta blockerade energier hos folk som mår dåligt och brinner främst för att hjälpa barn och ungdomar, förklarar Mona.
Som mår bra i dag.
– Först nu har jag börjat följa mitt hjärta, skapa mitt eget liv och har förstått att jag har ett värde i mig själv. Jag har haft ett stort kontrollbehov, särskilt gentemot barnen, men i dag har jag klippt navelsträngarna.
Hur känns det inför 50-årsdagen?
– Bara bra, jag håller på att bli vuxen.
Blir det något firande?
– Vi får väl se, ingenting är planerat, men jag gillar överraskningar...
Vi går ut för att ta några bilder och möts av halv storm där ute, men det är inget som bekymrar Mona.
– Än har jag en bit kvar, men jag är på god väg, säger Mona och innan hon försvinner bort i vimlet kommer vi överens om att det är hög tid att avskaffa Jantelagen.