Det stora intresset beror förmodligen på att Emelies mamma haft problem med njurarna ända sedan Emelie föddes.
Mamman är njurtransplanterad vid flera tillfällen och Emelie har varit med henne många gånger under olika behandlingar. Mamman är dessutom forskningsassistent så intresset för sjukvård finns i familjen.
Du har valt rätt med andra ord?
– Ja, så känns det nu i alla fall. I grunden är jag intresserad av de naturvetenskapliga ämnena och människor. Det känns som en bra bas. Jag fick naturvetenskapliga programmet med inriktning kemi på Europaskolan i Strängnäs, läste sen biomedicin i Stockholm och flyttade så till Köpenhamn för läkarstudier där.
Hur var det?
– Det har varit jättebra. Visst var det tufft först och lite jobbigt att all undervisning var på danska, men det blev sex bra år. Jag tog min examen som olegitimerad läkare och gör nu min AT-tjänst som ingår innan man får sin slutliga legitimation.
Hur länge gör man sin AT-tjänst?
– I ett och ett halvt år och obligatoriskt är att man under den tiden jobbar på avdelningarna ortopedi, kirurgi, psyk, medicin och vårdcentral.
Stort ansvar att vara läkare i framtiden?
– Ja, absolut. Jag tänker mycket på det. Men det ingår på något sätt och man får lära sig att förhålla sig till det, hitta en balans.
Emelie tycker det underlättar att hennes sambo Johan också är läkare, det finns en förståelse i relationen. Johan gör just nu sin ST-tjänst på Mälarsjukhusets medicinavdelning.
Vilken specialisering tänker du satsa på?
– Jag vet inte än, är lite vilsen. Men jag tycker om den praktiska delen av yrket, länge har jag tänkt på att bli transplantationskirurg, men tiden får utvisa hur det blir.
Emelie tycker transplantation ligger nära hennes hjärta för;
– En människa donerade sitt organ – en njure – till min då unga mor för att hon skulle kunna leva vidare. Det resulterade i nästa led till två liv till, jag och min bror. På grund av all medicinering efter mammas första transplantation var det inte ens säkert att hon någonsin skulle kunna bli gravid. Därför känns det extra stort.
Och nu väntar du ditt första barn?
– Ja, det ska bli spännande. Jag tänker försöka jobba fram till sista veckan innan den beräknade tiden. Sen planerar Johan och jag dela på föräldraledigheten rakt av. Jag är hemma första halvåret och han nästa.
Och nu bor du i Eskilstuna?
– Ja, det kunde jag inte tänka mig för några år sedan. Men det känns skönt att vara tillbaka i Sverige igen, att få bort språkbarriären och jobba på sitt eget språk. Det är skönt att ha nära till familjen i Stallarholmen också och att jobba och bo i Stockholm – som kanske annars varit ett alternativ – vill varken jag eller Johan.
Ha en bra födelsedag!
– Tack.
Ditt efternamn förresten?
– Det är bara jag som heter så. Mina föräldrar är från Österbotten och mamma heter Bjon i efternamn och pappa Holm i efternamn, så därför tog jag namnet Bjonholm. Men det blir ofta fel . . . många skriver Björnholm eller liknande.