Viktoria har för tillfället ledigt från lärarjobbet på Mikael Elias gymnasium i Eskilstuna. Det har varit en tuff vår på skolan, den ska läggas ner. Något hon tycker är tråkigt.
– Men vi fullföljer så de elever som börjat får gå kvar. Det känns viktigt också för mig att få vara med de ungdomar som jag hade i årskurs ett och i höst börjar i årskurs tre, fortsätter Viktoria Agnesten.
Hon har haft sin tjänst på Mikael Elias sedan 2013 (tidigare var hon på Rinmangymnasiet), har trivts jättebra med arbetskamraterna, men de flesta av hennes lärarkollegor har nu sökt sig andra jobb.
Det kommer Viktoria också att göra efter nästa läsårs slut, då planerar hon och pojkvännen Joel – som alldeles nyligen kommit hem från en utlandsmission som FN-soldat – att flytta till Västergötland.
Vad har lett dig fram till läraryrket?
– Jag gick estetiska programmet på gymnasiet och hade skådespelardrömmar, spelade levande rollspel under ungdomsåren och fick utlopp för skådespelandet där, men började sen tänka i andra banor.
– Nästan alla i min närhet; mormor, mamma och moster är lärare och många sa också till mig; " du skulle bli en jättebra lärare".
Viktoria tänkte tvärt om – att hon absolut inte ville bli lärare. Men hon sökte ändå in på lärarprogrammet och det är ingenting hon ångrar. Hon älskar sitt yrke och tycker hon valt rätt. Men tänker redan; "hur ska jag orka med denna enorma arbetsbörda som det innebär?"
Utveckla?
– Det är det klassiska som man hör hela tiden som tynger, att vi lärare inte får vara lärare, utan har så mycket administrativa uppgifter. Och att vi även är mentorer samtidigt vid sidan av den undervisande delen. Mentorskapet är något som är jätteviktigt, men det tar enormt mycket tid att stötta varje elev individuellt. Det borde vara andra yrkesgruppen på skolor, som socionomer, som hade den uppgiften, inte vi undervisande lärare.
Viktoria tycker heller inte att det gör saken bättre att ingångslönen för en lärare som kanske studerat som hon själv gjort i 5,5 år, är 24 000 kronor.
Har du nytta av dina dramakunskaper i ditt yrke?
– Ja, absolut. Hela klassrummet är en scen. Mycket handlar om att fånga elevernas uppmärksamhet.
Beskriv dig själv med tre ord!
– Överemotionell, varm och hängiven. Jag är en känslomänniska på både gott och ont, tar åt mig mycket och lider lite av det.
Känsla inför 30-årsdagen!
– Jag är mycket hellre 30 än 25 och nu känns det som att nästa steg i livet tar sin början.
– Livet leker igen efter en riktigt tuff vår. Nu är allt som det ska. Joel är hemma, vi har varandra och vi blickar framåt tillsammans. Vi blev tillsammans för sex månader sedan och det var verkligen tufft att "släppa iväg" någon man är nyförälskad i under tre månader. Men vi klarade det och det känns stärkande.
Hur tänker ni framåt?
– Vi får fortsätta ha distansförhållande ett år till när jag jobbar kvar sista läsåret på Mikael Elias i Eskilstuna. Joel flyttar till Halmstad i höst för han vill bli specialistofficer, därefter väntar Västergötland som sagt.
Sommarplaner?
– Joel och jag ska till Kebnekaise snart, sen blir det en del vistelse och födelsedagsfest i Roslagen utanför Norrtälje där familjen har sommarhus.