För någon månad sedan hörde en kollega till Svante Melin av sig till oss och meddelade att kriminalkommissarien i huset skulle sluta efter en herrans massa år inom polisen.
Herr Melin ville dock vänta ett tag med avskedsintervjun och förra veckan tittade vi in på det närmast renrakade kontoret några våningar upp på Nygatan.
– Ja, det börjar ju närma sig nu och rensningen är i full gång, säger Svante när vi kommenterar det kala skrivbordet.
På 60-talet hade familjen Melin ett lantbruk utanför Sparreholm, yngsta sonen i huset började på lantbruksskolan i Ökna och framtiden tycktes redan där vara utstakad för Svante.
– Jag visste att jag hade allergi, men trodde att det skulle fungera ändå. Det gick dock inte och min storebror blev den som tog över gården, säger Svante.
– Innan dess hade jag inte haft en tanke på polisyrket, men när mina föräldrar frågade vad jag skulle göra i stället sa jag att jag kanske skulle söka till polisskolan.
Och så blev det.
– Året var 1970 och det var första kursen på polisskolan i Ulriksdal. Det var en tio månader lång utbildning där två månaders praktik i Stockholm ingick, säger Svante.
Efter utbildningen hade den nyutexaminerade 24-åringen Eskilstuna som förstaval och 1 juni 1971 började Svante Melin sin anställning vid polisen i samma stad.
– Jag var ordningspolis de första tolv åren och då var det mycket fotpatrullering. Speciellt då det var bensinransonering under några år på 70-talet och vi bara fick använda bilarna vissa bestämda mil, säger Svante.
Har polisarbetet förändrats mycket sedan dess?
– Ja du, en otrolig förändring har skett – på den tiden var det närmst folktomt i stan på nätterna. Eskilstuna är en helt annan stad i dag – både på gott och ont.
– Klimatet är betydligt hårdare nu för tiden. Förr kände man klientelet vi arbetade med och de respekterade en på ett annat sätt än i dag.
Svante var iväg på FN-tjänst ett år innan han började på Länsnarkotikaroteln där han blev kvar i drygt 20 år, var av drygt tio som chef. Därefter var han chef för grova brottsroteln i Eskilstuna innan han nu i måndags avslutade poliskarriären som operativt ledningsstöd till chefen på länskriminalen.
– Jag har stortrivts på jobbet i alla år och på alla olika befattningar, annars hade jag gått tidigare. Men nu har jag gjort mitt och jag tror inte det finns något behov av mig här längre, säger Svante och bjuder på ett leende.
Vilken sorts polis har du varit genom åren?
– Det får nog andra bedöma – men jag kanske har blivit lite mjukare med åren. Många hälsar i alla fall på en ute på stan och en del stannar och pratar – även gamla missbrukare.
Avtackningen är redan avklarad vet jag – hur var den?
– Den var mycket fin, väldigt rolig, hög stämning och många både nya och gamla kollegor på plats här på stationen.
Vad kommer du att sakna mest?
– Definitivt kamratskapet, det har varit fantastiskt – vi har en väldigt fin kåranda i Eskilstuna.
Vad ska du göra som pensionär?
– Jag har hus, barnbarn och kanske hjälper jag brorsan lite på gården. Det finns alltid att göra.
– Men det kan nog bli svårt att ställa om, i alla fall i början. Jag har ju trots allt jobbat inom polisen i 16196 dagar, säger Svante och intygar att han aldrig någonsin behövt ta till vapen eller ens batong i sin yrkesutövning.
Trots alla dessa dagar...