Att Lars hade en lycklig barndom uppe i Sandviken råder det inga som helst tvivel om – när han talar om den lyser det av glädje i ögonen.
– Vi bodde i ett tvåfamiljshus tillsammans med farfar innan min pappa hade byggt färdigt vårt hus strax utanför staden. Det var jag, mina två bröder och massor av kompisar som hade idrott som främsta intresse. Det var bandy, fotboll och friidrott, säger Lars som blev skolmästare i höjdhopp och tog en plats i skolans handbollslag.
Några av kompisarna fortsatte att satsa helhjärtat på idrotten medan Lars la det mesta av sitt krut på skolan – att han blev lärare var dock en ren slump.
– Vi var tre lumparkompisar som fick tre dagars ledighet för att göra ett lämplighetsprov till lärarlinjen och vi klarade testet alla tre, säger Lars.
Efter lärarstudierna blev det två års arbete i födelsestaden innan Lars och hustru Monica sökte och fick var sin lärartjänst i Flen varför flyttlasset gick söderut.
– Monica och jag träffades på dans i Storvik på nyårsafton 1964. Jag bjöd upp henne och på den vägen är det, säger Lars.
– Vi har haft samma yrke och är båda intresserade av djur och natur, säger Lars när vi undrar hur de fått kärleken att blomstra vidare under alla dessa år.
När dottern Marie föddes 1971 delade herr och fru Hillblom på en lärartjänst på Sigridslunds skola.
– Vi jobbade varannan dag under ett år och det var inte vanligt på den tiden. Det var så stort att det till och med uppmärksammades med ett reportage i Expressen.
Vi sitter på övervåningen i det hus i Sparreholm som familjen köpte i nyskick redan 1975 – vi fikar och äter Monicas gudomliga chokladkaka med grädde och hembakta saffransbullar.
Det blir, förstås, väldigt mycket snack om skolan när man har två pensionerade lärare till bords.
– Förr hade läraren patent på vetande, i dag får eleverna kunskap från många olika håll och lärarens främsta uppgift blir att förklara bakgrund och orsaker, säger Lars.
– Men dagens nyutexaminerade lärare har för dålig grund och det kanske inte är så konstigt när alla som vill kommer in på lärarutbildningen, fortsätter vår jubilar.
När vi kommer in på hans kära Sigridslunds skola handlar det dock enbart om positiva tongångar.
– En fantastisk skola där man kom nära elever, föräldrar och kollegor. Vi har kämpat för att behålla skolan sedan jag började där 1972, säger Lars som slutade arbeta 2009 då skolan också lades ner.
– En katastrof för bygden, skolan var navet i Årdala, konstaterar han.
Som pensionär är det friluftsliv med svampplockning, fiske i Båven, korsordslösning och lite fågelskådning som gäller.
– Dessutom följer jag bandyfavoriterna i Sandvikens AIK, ägnar mig åt släktforskning där jag funnit och träffat släktingar i USA och umgås med de fyra barnbarn. En av dem är hos oss en dag i veckan.
Bemärkelsedagen firar Lars med de närmaste, men 70 år är inte mycket att skryta om i hans släkt.
– Min mamma är 90 år fyllda och i mars fyller svärmor 100 år så 70 är väl inte så mycket att komma med i sammanhanget, säger Lars.
– Och barnbarnen brukar säga "Du är inte gammal morfar" och då får man väl lita på det, funderar han.
Själv är jag så där härligt kaffebrödsmätt och på vippen att somna vid ratten när värmen sprider sig i firmabilen på väg mot Eskilstuna.
Ångrar att jag inte bad om receptet på den där chokladkakan...