– Jag har inga planer på att flytta "hem" igen. Jag trivs, Filippinerna är ett underbart land med härliga människor och jag har min familj och mitt jobb där, säger Tommy när vi träffar honom och hans son Leary, 14 år, på Comfort hotell i Eskilstuna.
De har nyligen kommit tillbaka från en mc-trip i Europa. På 14 dagar har de avverkat 600 mil och hunnit med att både se kulturminnen och besöka Tommys affärskontakter i Italien. Han är nämligen generalagent av dykutrustningar för företaget Cressi.
Eskilstuna har varit utgångspunkten för resan. Här förvarar han sin kära motorcykel, BMW R100RS från 1982, hos en vän och han har träffat gamla knuttekompisar som han hängde med i Eskilstuna motorcykelklubb.
– Vi är cirka tio som håller kontakten via mejl och i går kväll sågs vi middag. Vi brukar träffas när jag kommer hit, ungefär en gång om året.
Resan till Europa är en "far och son-grej" som Tommy sett fram emot att göra och han är impad över Learys tålamod som inte klagat på varken långa sträckor eller spöregn.
– 60 mil i regn är inte så kul men det var riktigt härligt att få susa fram på autobahn igen. Vägarna på Filippinerna har inte den standarden och trafiken är kaos, man kör helt enkelt där det finns plats. Förutom att besöka Cressi hann vi också med att kolla på MotoGP på Mungello, roadracingens Mecka. Att få se Valentino Rossi tävla var resans höjdpunkt, säger Tommy.
Leary, som är engelskspråkig, lyfter ögonen från mobil när han hör att vi pratar om roadracing, ett intresse som han delar med sin pappa. Tommy tävlade själv i sporten i början av 1980-talet och hade framgångar i debutantklassen med två segrar.
Att Tommy hamnade på Filippinerna var bara en slump, säger han.
– Jag gillade att resa och besökte många länder men i Puerto Galera på Flippinerna, lärde jag mig att dyka och blev kompis med killarna som hade stället. De tyckte jag skulle utbilda mig till instruktör och när de skulle ha semester hoppade jag in och jobbade i deras ställe. På den tiden var det många svenska ungdomar som reste dit för att ta certifikat, så jag hade många på mina kurser.
I maj 1988 åkte Tommy tillbaka hem för att skaffa det där "riktiga" jobbet men när vintern kom drog det i resenerven igen.
– Jag lovade mig själv att det skulle bli den sista vintern som jag åkte till Filippinerna. Så blev det, och biljetten hem behövde jag aldrig använda.
Tommy blev mer och mer etablerad i dykföretaget Asian Divers och 1991 gick han in som delägare. Företaget växte och något år senare öppnade man även en resort "El Galleon Dive Resort" som ligger på samma strand där dykcentrat en gång startade.
Numera arbetar Tommy som importör/säljare för Cressis dykutrustning. Han åker runt bland de sex butikerna som är återförsäljare, men att resa tar tid. Filippinerna består av mer än 7 000 öar och det är många färjor som måste passas. Bästa sättet att ta sig fram på väg är på motorcykel och det har Tommy.
I oktober är det 29 år sedan ha träffade sin blivande fru Lina. De har två barn, Egelyn, 24, och Leary, 14 år och är dessutom mor- och farföräldrar till Lance två år.
– Så länge Egelyn var liten bodde vi i ett litet hus på stranden i Puerto Galera men när hon skulle börja skolan flyttade vi till en lägenhet i närmaste stad, Calapan, som ligger fem mil därifrån. Nu är stället i Puerto Galera som vårt sommarställe.
Finns det något som du saknar när du lever där borta?
– Ja, mina polare och mc-åkning tillsammans med dom och bra vägar med lite trafik som det går att köra fort på.