Mohsen Razavi flyttade från Iran till Sverige 1973 och efter KTH-examen arbetade han några år inom industrin innan han fick en lärartjänst i Jönköping som snart byttes till tjänsten i Eskilstuna.
– Jag har undervisat i konstruktion, produktion och teknik – och trivts väldigt bra på jobbet, säger Mohsen när vi träffas på tisdagsförmiddagen.
Vad har varit bäst?
– Jag har haft fantastiskt bra kollegor och gillat friheten i mitt arbete. Och vilka elever jag har haft – vi måste ha bland de bästa eleverna i världen på Rinman.
Ingenting som har varit negativt?
– Jo, det har blivit för mycket administration de senaste åren – det tar ofta mer tid än själva undervisningen.
Avtackningen är avklarad och i dag handlar det mest om att städa undan på arbetsrummet och ta farväl av alla.
– Jag vill passa på att tacka alla elever och kollegor för den här tiden, säger Mohsen.
Hur var du som lärare – sträng eller snäll?
– Jag har känt mig som en tredje förälder, det gäller att prata mycket med sina elever.
Vad ska du göra som pensionär?
– Släkten har en saffransodling i Iran så till hösten åker jag dit och plockar saffransblommor. Sedan får vi se vad jag hittar på.
Mohsen har ett fotografi med sig till redaktionen.
– Lars Bark, Karl-Olof Axberg och jag fick i uppdrag att rensa i källaren runt 1990 och då hittade jag det här. Det är taget 1896 och har hängt på mitt arbetsrum sedan dess. Det kanske är någon läsare som känner igen några av lärarna från då, säger Mohsen innan han skyndar vidare mot arbetet på Rinman.