Är det kåldolmar? Lasagne? Nej, det är förstås rotmos med fläsklägg?
Aldrig blir väl P4 Sörmlands ingående linjer så blockerade som på fredagsmorgnarna, när det är dags för tävlingen "Rätt rätt" med Svante Ekberg vid mikrofonen. När lyssnarna ska gissa vilken maträtt eller vilka specifika ingredienser Svante klurat ihop för dagen. Priset för första rätta svaret: den åtråvärda grillSvanten.
Programinslaget har han ärvt av sin pappa Sven, på sin tid en av Sveriges främsta matjournalister som var med och drog igång Karlavagnen i P4 och programledde och producerade P1:s Meny i över 20 år. Svante som är född på Öland växte snart sagt upp i en radiostudio i Kalmar, där han ofta sov på en madrass medan pappa jobbade. Han lärde sig tidigt att när gröna lampan lyser, då måste man vara tyst. Om man inte programleder själv förstås.
Men, han hann fylla 30 och lite till innan det stod klart att pappa haft rätt om vilket som är världens roligaste jobb. Länge arbetade han med reklam och marknadsföring. Och så skrev han en bok. I "Var femte invånare är en häst" djupdök han och medförfattarna i svenska kommunslogans. Boksläppet resulterade i besöksturné till alla lokalradiostationer, och det var mitt under intervjun hos Radio Kalmar det slog honom:
– Jag kände att 'fasiken vad roligt det här är!' Det är ju här jag ska vara.
Svante hittade en lämplig folkhögskoleutbildning, vars tredje år bjöd på praktik som tog honom till Radio Sörmland. Och här blev han kvar. Erbjudande om jobb gjorde att han läste klart utbildningen på distans.
– Jag fick jobb i Kalmar också, men där var jag ju liksom pappas pojk. Det fick bli radiohuset i Eskilstuna. Jag flyttade till Mariefred där brorsan bor sedan tidigare, och jag stortrivs. Det är lite som Borgholm faktiskt.
Han stortrivs lika mycket i sin programledarroll, som han får forma efter eget huvud – och tillsammans med sina lyssnare. Han har medvetet tagit rollen som trevlig radiopratare.
– Jag är mer av en fluffprogramledare än nyhetsjägare. Och man kan tycka det låter lättviktigt och mindre värt att sitta och bluddra och prata med folk. Men det är ett lika viktigt inslag på radion som grävande nyheter, och det är banne mig inte enkelt att få publiken med sig heller. Det handlar nämligen om att ha något att säga, inte bara att prata. Och att kunna lyssna.
– Då kanske jag i stället inte ställer de mest kritiska frågorna, den rollen får någon annan ta. Jag vill vara ett sällskap, och det kan kännas både härligt och lite läskig att man faktiskt betyder nåt för människor ute vid radioapparaterna medan man står och pratar ut i tomma intet.
Och det är inte bara kring Rätt rätt Svante får lyssnarreaktioner. En spontan fråga han slänger ut i etern genererar inte sällan i fantastiska lyssnarhistorier.
– Jag kan få höra att det känns som att jag pratar direkt till mina lyssnare, och det är precis den känslan jag vill åt. Jag har väldigt svårt för exkluderande radioprogram. Fyra programledare som sitter och skrattar i mun på varandra är värsta sortens radio. Jag tänker hela tiden på den som lyssnar och gör mig inte till så mycket, det tror jag hörs. Och med mig ska de medverkande känna sig delaktiga, det är superviktigt. Pappa säger alltid "Tänk på Svante att för dem du pratar med kan stunden i radion bli ett minne för livet." Ofta får man ut betydligt mer av att ta sig tid, lyssna och inkludera.