Finlandsfödda Stina Palmberg-Eriksson har varit sörmlänning och Nyköpingsbo i över 30 år. Här har hon jobbat som antikvarie på Sörmlands museum fram till pensioneringen för två år sedan, och när den började närma sig bestämde hon sig för att ge sig själv en riktig drömresa i pensionspresent.
Stina, som dittills mest bara gått på Sörmlandsleden men alltid velat se de högsta bergen i världen, bokade in sig på en vandringsresa i grupp till Nepal 2016. Och guidade de åtta svenskarna gjorde Bishnu Dharel, tvåbarnsfar och licensierad Himalayaguide sedan 20 år. De två blev snabbt goda vänner.
Efter sin första resa har Stina återvänt till Nepal tre gånger, och i vinter är det dags igen.
– Jag blev oerhört fascinerad av bergen, landet och människorna. Att vandra i Himalaya blev snabbt min nya stora hobby. Och som bonus blev jag vän med en fantastiskt kunnig och trevlig person. Numera bokar jag mina vandringar direkt med Bishnu och vi går bara han och jag, i min takt. Jag har fått träffa och lära känna hans familj och fått förmånen att leva lite vardagsliv i Katmandu. Förhoppningsvis åker jag i vinter igen, jag måste ju passa på medan jag orkar och kroppen klarar det. När man sitter på hemmet ska man ha roliga upplevelser att tänka på.
Bishnu i sin tur hade aldrig tidigare varit utanför hemlandet innan Stina bjöd honom till Sverige första gången 2017. Den gången var han här en månad, och nu är han tillbaka. De har badat i havet, vandrat i skogen, badat bastu i Stinas hembygd i Finland, träffat andra vandringsvänner i Danmark, sett Stockholm och mycket annat.
– Det känns som om jag är i himlen, skrattar han, allt är spännande och annorlunda. Sverige är ett vackert och rent land, och ni har havet. Jag konstaterar att mycket skiljer sig mellan länderna, en intressant sak är att i Nepal tar vi hem våra gamla, här sätter ni dem på institution.
Bishnu skrattar ofta och gärna. Stina konstaterar att så gör hela Nepals befolkning.
– Alla är så vänliga och välkomnande. Jag glömmer aldrig när vi i vintras hamnade i dåligt väder och mycket snö uppe i bergen, och vi fick övernatta hos en ensam gammal man som lagade mat åt oss och bjöd på nepalesisk kaffekask. Det hade jag inte fått vara med om på en gruppvandring.
Stina hade befarat att en Himalayavandring egentligen bara var för supertränade atleter, och såg syrgastuber och ishackor framför sig, men så blev det aldrig.
– Visst kan det bli lite tufft uppe i bergen, men det blir aldrig för tufft. Tidigare har jag åkt Tjejvasan, och klarar du den så klarar du Himalaya. Har du dessutom en så här bra guide med dig, som tar hand om dig, ser till att du går i rätt tempo och tar det lugnt när så krävs – och som dessutom håller humöret på topp – så är det inga problem.
Bishnu tackar ödmjukt för berömmet och menar att det ju är hans jobb att göra vistelsen i Nepal så bra som möjligt för sina gäster som investerat pengar och tid i vad de hoppas ska bli fina erfarenheter.
– Vi har alla typer av vandringsleder för alla typer av vandrare. Jag guidar såväl barnfamiljer och äldre människor som rutinerade trekkare. Vill man sova i tält och laga sin egen mat och ha mycket packning med sig så kan man hyra bärare. Annars gör man som Stina, tar en liten ryggsäck med vatten och det man behöver för en dags vandring och så går man mellan värdshus, där lokalbefolkningen tar emot med lagad mat, sängplats och toalett.
– Varmt välkomna till Nepal, hälsar Bishnu Dharel, vi har allt man kan önska, från höga snötäckta bergskedjor, till djungler med vilda djur.