Det vilar en lika oförklarlig som ständig känsla av närvaro över slottets salar och smårum. Både anställda och gäster känner av att de inte är ensamma, trots att ignen syns.
Dörrar öppnas och stängs utan hjälp av mänsklig hand, nycklar rasslar och handtag trycks ner.
Under en vikingamiddag gick en hovmästare ner i vinkällaren för att hämta en flaska vin. Hon hörde att någon var där och trodde att det var kvällens toastmaster. Men när hon ropade fick hon inget svar. I stället kom en lång, mörk skepnad emot henne. En huva skymde hans ansikte och han sa ingenting, utan gick rakt genom källarvalvet. Sedan tittade han mot hovmästaren, gick förbi henne och in i ett annat rum. Men när hon gick efter var ingen där.
Enligt slottets hemsida siar de om vålnaden kanske kan vara greve Nils August Cronstedt. 1779 tog han över slottet men blev dömd att avrättas.
Gustaf III benådade honom till livstids fängelse, men han frigavs sedemera av hertig Karl.
Det var riksamiral Carl Carlsson Gyllenhielm, sonson till Gustav Vasa, som lät bygga Sundbyholm. Det finns anekdoter om hur riksamiralen sålde sina kanoner för att skaffa mat åt sina mannar, så om spöket på Sundbyholm skulle vara Carl Carlsson Gyllenhielm är det troligen fredligt.
Ofta blir ny personal lite mer intensivt utsatta för spökerier. Kanske är det bara tidigare ägare eller anställda som vill att det vackra slottet fortsätter att vårdas ömt.