Katarina Olssons pappa arbetade för Sida, styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, och familjen bodde därför i Etiopien i tio år.
– Jag gick hela grundskolan i Etiopien. Det var en upplevelse. När jag skulle börja gymnasiet i Sverige blev det lite av en kulturkrock, säger Katarina.
Hon trivdes inte riktigt, utan flyttade tillbaka till Etiopien och gick färdigt gymnasiet på en amerikansk skola där. Därefter fick Sverige en ny chans, och nu gick det lite bättre. Modern drev en konferensanläggning i Lund som Katarina fick jobb på. Sedan blev det språkstudier på Lunds universitet, och resor till en mängd olika länder runt om i världen. Hon arbetade ett tag på universitetsbiblioteket som biblioteksassistent.
– Jag fick sluta när de skar ner på personalen. Tyvärr, jag tyckte om att jobba där.
Katarina flyttade 1994 till Strängnäs, där hennes föräldrar hade bosatt sig. Så småningom började hon jobba för Eskilstuna museum.
– Jag digitaliserade, scannade in och registrerade samlingarna. Det var trevligt och intressant, säger Katarina.
Hon blev kvar i tio år innan nya neddragningar gjorde att hon fick sluta. En kort karriär som pedagog på en förskola avlöstes av butiksarbete i Röda korsets second hand-butik, innan hon återgick till att jobba med böcker.
– Sedan i våras jobbar jag på skolbiblioteket på Campus. Det är jättekul, stimulerande och engagerande.
Arbetssysslorna består till stor del av att märka böcker och föra in dem i registret.
När hon inte är på jobbet tycker hon om att umgås med sin blandrashund Ludde. Sedan tolv år sjunger hon i kören Lövsångarna.
– Jag skriver dikter också, mest för min egen skull. De handlar om saker jag upplevt, om naturen och mina känslor. Men inte så mycket om kärlek, säger hon.
Femtioårskalas blir det i två omgångar. Först blir det kalas med släkten, sedan med ett gäng tjejkompisar i slutet av november.